Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
»Åj, åj, åj!» sade Märta högt skrattande i befrielsens
lycka, »jag trodde jag skulle gå åt då jag inte visste
hur länge du skulle hålla på.»
Hon reste på sig, sträckte spöna vanvördigt upp i
luften med revarna fortfarande i sjön, och gäspade i glatt
jämrande tonfall:
»Men det var väldigt en så’n massa. Och så stora
se’n.»
Man firade upp och begav sig hemåt igen.
Efter en stund hördes några klara, spröda toner
föröver, och Åbergson måste lägga upp årorna och vända
på sig sedan han först sett sig om. Det var någon som
stod på Gammelvallen uppe vid sovstugorna och blåste
på Hedlunds välbekanta, näveromlindade, två och en
halv aln långa vallur av trä.
»Det är Larson!» förmodade Märta.
Det var det nog, ty gubben och gumman stodo i klart
solljus ett stycke ifrån. Men det alldeles oväntade var
att några små figurer rörde sig i tavlan därjämte;
oberäknat Jeppe och de fyra stillsamma ost- och
smörprodu-cerande korna och några getostproducerande getter som
för tillfället allesammans njöto ett dolce farniente.
»Det är några barn», sade Märta. »Vad kan det vara
för några?»
Det hela var en grann tavla, så mycket var säkert.
Gammelvallen låg där överdådigt savfull och livaktig,
en blänkande ljusgrön trekant, öppen mot sjön, sänkande
sig i vågformiga avsatser som voro prickade i
mörkgrönt av enbuskar och på ett ställe randade av en pota-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
