Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
som han själv hade genom sina gärningar pressat fram
ur den hårda verkligheten — »på thenne tid måge både
menniskor och kreatur om morgonen tideligen med god
fred uppstå, och hwar och en gå glad till sitt arbete och
näring. Edre dränger och piger gå utan sorg, gladelige
och fredlige ut i marken uppå theras arbete,
sammalunda komma the om aftonen gladeligen och i frid hem
igen. Alle berg och dalar, åkrar och ängar stå nu
öfverallt wäl tillprydde.» — Brevet slutade ju givetvis med
allvarliga maningar till adressaterna att redeligen
utgöra tionden till Kronan och därigenom bevisa sin
tacksamhet.
Som sagt, Rikets berg och dalar, åkrar och ängar stodo
nu överallt väl tillprydde.
Men! — »hans yttranden de sista åren visa att han
med det djupaste bekymmer såg på Sveriges framtid».
»Käre son Erik», skrev han i ett brev, »du skickar oss
mångahanda skrifwelser, men med hwad glädje vi dem
läsa kunne, det wet den allsmäktige Gud. För Guds
sons död och pina, och för den sonliga kärlek och lydnad
alle fromme barn böra hafwa till sine föräldrar, afstå
dock från det martyrium, hwarmed du oss din fattige,
gamle fader belastar och plågar.» Och senare: »Vore
godt du betänkte din slägts och alle Sveriges inbyggares
bästa, hvilket hänger som på en silkestråd–-»
Han hade snart sagt redan i sin ungdom gjort det
omöjliga genom att befria Riket, han hade i sin
mannaålder — under oerhörda erfarenheter, under en
växande insikt om sin ensamhet, och om dennas hårda nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
