Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
tes ej ha fattat något avgörande beslut i frågan; och
någon handpåläggning skedde icke.
Åbergson gick in och ställde sig innanför fönstret i
bodkammarn, där något lyse ej brann. Nappe hade
spänt ifrån hästen men stod med tömmarna i handen och
talade vid Marskalken. Sysslingarna hade ej gått in
utan voro kvar och hörde på. De några få bönderna
funnos här och där och tycktes ej ha uppfattat att något
sevärt möjligen kunde väntas.
Nappe promenerade jämte Marskalken nedåt stallet,
en på var sida om hästen. Åbergson sprang ut.
»Stopp Ni där borta», ropade han i en ton, som genast
samlade alle man på däck: sysslingar, bönder, stallkarlar
och magasinsdrängar.
»Va fan är det fråga om?» sade Nappe högljutt i
borstig ton, och stannade. »Är du inte nykter?»
Åbergson hann förbi, fram till stalldörrarna, smällde
igen dem, vred om och tog ur nyckeln som han stoppade
i fickan.
Det fanns nu ett enda möjligt sätt att utan skada för
gårdens och gårdspatriarkens anseende och myndighet
undvika ett blodigt slagsmål, som, hur det än avlöpte,
skulle betala sig mycket dåligt; detta enda sätt var att
genast ställa sakerna på sin allra yttersta spets och låta
spetsen bli fullt synlig, innan några fler händelser hunnit
göra sinnena okänsliga och ögonen blinda. Det var ett
tråkigt och farligt sätt, men det var det enda.
»Vänta lite nu allesammans!» sade Åbergson
allvarsamt och tydligt fattbart för alla, ty en ring var redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
