Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
lig tyngd. En sådan ställde ej till prat i förväg, och
den kunde möjligen förstärka händernas verk, tänkte
Äbergson belåten och återföll i funderingar inom den
praktiska filosofins vidsträckta områden.
–-Affärerna.
Ja, med dem stod det till så bra att han kunde sluta
när som helst om han ville. Om han ville?
Det var just frågan det. För det första var det ej
sant att han kunde sluta genast, ty kolerainkasseringen
måste skötas av honom själv och det i sammanhang med
pågående affär.
Han skulle ha sitt, och det skulle han ta ut utan att
knappt en enda dalkarl skulle behöva gå ifrån gården
för det. Så bra kunde det gå då man kunde sina saker
och kände sina personer.
Men för det andra så var det fråga om i vilken takt
han skulle driva inkasseringen.
Skulle han sakta takten snart, och därigenom
förvandla gäldenärerna till avgiftsfria ortsombud? Till en
väldig fältjägarereserv?
Han kunde göra det, han kunde hålla ut som
kreditgivare, ty han åtnjöt själv nu segrarens kredit i det
besegrade Gävle: en högst allvarsam procentsats av den
gamla Gävleimporten till provinsen gick numera genom
hans hand eller mellanhand och skulle uppenbarligen ej
gå honom förbi förrän viskningarna om en järnväg
ledde till något resultat som vände upp och ned på sakerna.
Och dit var det ännu långt: först skulle det viskas
några år, sedan skulle det skaffas pengar några år och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
