Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
men utan hem. Där nere hade det ej varit fråga om att
»ta» av varandra, så gick det inte till i ett hem.
Han återföll plötsligt i tanken på att sluta med
affärerna. Nej — det var för tidigt och det vore ju bara en
nyck, som han knappt visste var den kom ifrån. Han
var rotfast i sin affär, han var affärsman, klippt och
skuren för yrket, och han gick upp i sitt arbete som
passade honom och spände alla fibrer på ett sätt, som han
mådde bra av — han trivdes, och han trivdes just där
han nu var, i gården där han hade tjugufyra års hårt och
på sitt vis samvetsgrant arbete bakom sig.
Han visste vad det ville säga att arbeta, och det var
bland mycket annat det som skilde honom från
konkurrenterna. Men ändå —just det! just det! var hade han
valutorna för arbetet, de valutor alltså, som voro hans
egen ärliga egendom, som varken rost eller mal kunde
förtära, aktningsvärda som Kocken Emanuelsons bespa
ringar och som Kasparsons skeppsskorpor, aktningsvärda
som ett gott hem med barn och blomma, och kanske
tillräckliga som bröden och fiskarna i den evangeliska
berättelsen? Han hade ingen arbetsförtjänst; vad han fick
kom till på ett annat mera invecklat sätt, i ett yrke som
han kände i botten och vars brokiga framtid han förstod
eller anade, ett yrke, som på det hela taget skrattade åt
arbetet liksom åt en luggsliten skrivare, åt en oftast men
ej alltid nödvändig detalj, åt ett slitet kugghjul, som i
och för sig själv ej kunde annat än i undantagsfall
framkalla vare sig ett vackert bankkonto eller ens aktning
eller ens fullt medborgerligt förtroende — förr än det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>