Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
nom recepter, för vilkas utskrivande han ej behövde stiga
upp. Det oroande var betalningsfrågan, eller om man
så vill uttrycka det: patientens förmåga och goda vilja,
patientens natur i betalningsfrågan. Hår var hans
människokännedom stor och vid genom erfarenhet, och djup
genom en genial, lugn och säker intuition, som
klistrade etikett på patienten redan innan denne hade hunnit
alldeles in genom dörren.
Sjukbesöken på middagarna tog han på annat sätt, ty
de voro hans nödiga och nyttiga friluftsmotion och voro
ej heller utan sin positiva trevnad. Besöken gällde
endast de väl betalande familjerna, de övriga nöjde sig med
teoretisk behandling genom enbart recept. Han gick in
i hemmen utan att behöva trötta sig med några
ingångsspråk, knappast med en hälsning, han företräddes av
springande jungfrur, barn och andra familjemedlemmar:
Doktorn kommer! Han gick utan ceremonier direkt in
i sjukrummet — kom, såg och segrade över allt och alla;
intet prat muckade fram med upplysningar som han ej
begärde, inga åsikter eller omogna förslag läto störande
höra sig. Han vinkade efter ett skrivbord, sopade lugnt
undan vad som stod i vägen, skrev ut recepten, nickade
välvilligt farväl med ett litet skratt: »vi får väl se nu i
morron!» — och följdes ut i tamburen av en ödmjukt
glädjestrålande familj.
Men han hade en öm punkt: han var ungkarl, som så
många andra bland Residensstadens välsituerade herrar,
han var barnlös och barnkär. Vid barnens sjuksängar
satt han kvar en stund, och tvärs igenom utanverken av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
