Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Bland barnen återfinna vi äntligen vår unge vän
»Turken» Johannes, ännu blott nio år gammal. Han var
mycket väl utvuxen redan nu, rund och trevlig, men ej
klädd i bonjour utan ännu i nationaldräkt; en liten
antydan fanns redan till de blåsvarta
porslinsmustascherna, men den var mycket svag. Han blandade sig ej i
några samtal, utan såg bara helt fridsamt på mor Annas
julbrödskonst. Hon räckte honom ibland en av de
ostämplade messmörskakorna, och han åt dem om
möjligt ännu villigare än de andra barnen.
Hon var snart färdig, ställde undan baket, vaskade
av sig i en bunke, ordnade kaffebrickan på ett bord vid
det ena av rummets två fyrkantiga, smårutiga fönster,
som sutto ett på var vägg snett emot varandra.
Rummets inredning var ålderdomlig, en god del
väggfast, och nästan allt av rödbrunt målad furu, i kanter
och hörn blanksliten intill fulländning. »Stugan» var
kök, vardagsrum och sovrum på en gång, fyrkantigt
stor som en sal; kammarn, liten och smal, var sovrum.
Med det gamla låga gråa av grovt timmer hopfogade
boningshuset hade en ladugård av ålder varit
sammanbyggd. Men utan att rubba ladugårdens likadant
timrade yttre, hade Erik byggt om den till ett välombonat
rum med samma förstuga som storstugan.
I det nya rummet hade Erik sitt arbetsrum; han var
kommunalman med flera befattningar. Och de älsta
barnen hade där sina sovplatser.
En ny rödmålad ladugård, med stall och loge, en
gammal stolpbod och ett par andra små gråa byggnader av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
