Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 77
Anna grät ibland över den lätta snöflockens fallande.
Men det var inga bittra tårar, de störde ej på ringaste
vis det goda förhållandet mellan henne och hennes man.
Vore du en ros
Aldrig från din famn
Rymde jag min kos.
Fjärilslätt och varm
Vid din hulda barm
Låg jag alla dar!
— och dylika små romanser, känsligt föredragna vid
gitarr sedan de minsta barnen somnat, de voro
visserligen ej adresserade till Erik men ej heller till någon
annan. Han undrade ej på det där, han tyckte om att
höra på sången, och log ibland för sig själv ett litet
diplomatleende som han någon gång måste allvarligt
strida mot för att ej röja sig.
Anna var präktig, lik stammodern för en ras av
outslitlig hälsa.
Och hennes man var också präktig. Bland annat som
kommunalman.
Ty med all bibehållen aktning för Kyrkoherden som ju
enligt lag förde ordförandeklubban i Sockenstämman
och i Kyrkorådet, så måste det ändå sägas att
Eriks-Erik var Sockenkungen i Orsa.
Han var Kyrkvärd och ledamot i Kyrkorådet som
hade att beivra »oordentligheter och oseder wid gudstjenst,
försummelse af gudstjensten, uteblifwande från
kate-schismi-förhör, oenighet i äktenskap, olydnad mot
föräldrar samt wårdslösad barnauppfostran». Han var den
ständigt omvalde ordföranden i Sockennämnden, som en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
