Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°5
hållsamma, naturliga åtbörder, högt och hjärtligt
skrattande, lade han armen om halsen på den lilla
hedersmannen och dubbade honom därigenom till Riddare — ty
Landshövdingens flärdlösa hjärta gladde sig, och med
en furstligt stor trofasthet klädde han skott för dem
han trodde på.
* *
*
»Vad kan Eriks-Erik Olson ha att säja?» frågade
Borgmästarn.
Gustafson berättade, enligt Åbergson,
omständigheterna vid polisförhöret för åtta år sedan i Eriks gård.
»Jaså», sade Borgmästarn, »ja — — han kommer
nog att bekräfta det lilla han har varit med om i första
protokollet–är ’Turken’ kvar hos Åbergson?»
»Jaa det är han.»
»Eriks-Erik kommer nog kanske att minnas en del
av det övriga också», fortsatte Borgmästarn som nu
hade glömt »De Fria Konsterna» och fått intresse för
mordsaken.
Hans vida och säkra, »lagbundna» fantasi — som såg
och sorterade alla möjligheter och gjorde honom till det
han var som jurist — öppnade villigt på gapet lite grann,
tog in vittnena Pelham och Johan och valkade dem ett
varv.
»Pelham, det är ju den där med nerkammad lugg i
pannan och hög stärkkrage–den där som brukar
komma ridande ibland?»
20—142162. Fahlman, Firman Åbergson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faabergson/0317.html
