- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Förra delen /
40

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ætnæus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berg på Sicilien. Skalderne
hafwa dit förlagt Vulcani smedjor och
Cyklopernes werkstad. På spetsen låg
et tempel helgadt åt Jupiter, hwars
åska hade nedstörtat Jättarne i denna
vulkan. De gamle begagnade Æ:s eld
at förutsäga tilkommande händelser:
ty de kastade i swalget sigill af guld
och silfwer, samt alla sorter slagtoffer.
Om elden förtärde dem, war
förebudet lyckligt.

2. – Dotter af Cælus o. Terra,
en af Jupiters gemåler, och moder
til Dii Palici.

1. ÆTNÆUS, ett af Jupiters
tilnamn. Vulcanus hade under samma
namn på Ætna et tempel, som war
omgifwet med murar och heliga träd,
och der man underhöll en beständig eld.

2. – En af Promethei söner.

ÆTOLA Under detta namn hade
Diana et tempel i Naupaktus i
Ætolien. Hennes bildstod af hwit
marmor föreställde henne afskjuta sin båge.

ÆTOLIA, et landskap i Grekland,
som hette Kuretis och Hyantis, innan
Ætolus gaf det sitt namn. Æ. hade
haft sina konungar, men sedan
antagit republikansk form, då högsta
magten war updragen åt Panetolium ell.
nationens Råd. Ætolierne afmålas
allmänt såsom et krigiskt, stolt och
otacksamt folk, samt nästan alltid
fördjupadt i skuld. Binamnet
Monokreoides tyckes utmärka, at de under
striden hade blott ena foten beklädd eller
wäpnad.

ÆTOLUS, son af Endymion, måste
emedan han af wåda dödat Phoronei
son Apis, öfwergifwa Peloponesus
der han regerade öfwer Eléerne. Han
kom til Ætolien, förjagade Kureterne,
och gaf landet sitt namn.

ÆTOLIUS HEROS, Diomedes,
konung i Ætolien.

ÆX, se AIX.

AFAR eller AFER, son af Herkules
och Melita 3, som gaf sitt namn åt
ön och staden Malta. Andre kalla
denna Melitas son Hyllus.

AFERGAN, AFRIN (Pers. M.) bön
ell. tacksägelse , som Gentus upsända
til sina Gudar, åtföljd af låfsång och
wälsignelse. Den åkallade Ized eller
skyddsanden anses då göra förböner
för den bedjande, och Mohed (presten)
uttalar dem i hans namn. Afrin
hålles wanligen efter Afergan och med
samma ceremonier.

AFFABILITAS, se WÄNLIGHET.

AFFECTION, se TILGIFVENHET.

AFGUD (MORERNES). Så kalla
Holländarne en fisk, som til den grad
wördas af Morerne, at när de få
någon i sina nät kasta de den åter uti
hafwet.

AFGUDABILD, se BELÄTE.

AFGUDAOFFER (Idolothyta)
woro slagtoffer som offrades åt
afgudarna, och hwilka man i ceremoni
wisade för presterne och de närwarande,
som åto deraf med krona på hufwudet.

AFGUDERIET (Sinneb. l.) Det
föreställes under bild af en blind
gwinna, med et rökelsekar i handen
liggande framstupa för en bildstod af guld
eller silfwer. Af målare utmårkes det
äfwen genom Israeliterne, som dansa
omkring goldene kalfwen.

AFLELSE (Mah. M.) De Lärde i
Persien förklara den genom en
besynnerlig fabel. De påstå at det år en
engel, som har sig updraget at dana
menniskowarelsen, hwilket sker på det
sättet, at han i sjelfwa
aflelsemomentet kastar liter jord i eggstocken.
Också tro Perserne, at hwar och en
upgifwer andan på samma ställe der
jorden blifwit tagen.

AFLIDNE, se DÖDE.

AFODILL, en ört hwarmed
helwetesängen war öfwerwäxt. De gamle
sådde den omkring grafwarne, emedan
den troddes wara angenäm för de
aflidne.

AFRÆ SORORES, de afrikanska
systrarne, Hesperiderne.

AFRESA (profectio). En romersk
kejsares afresa til armén föreställes på
medaljer med kejsaren til häst, klädd
i wapenkåpa, med en spira eller
kastspjut i wenstra handen, emottagande
en liten Segergudinna ur Romas
händer, wäpnad ifrån hufwud til fot
såsom Pallas. Det war brukligt hos
Romarne, at bjuda palmer eller andra
symboler af en lycklig utgång åt de
kejsare ell. generaler, som reste ut i krig.

AFRICANA, et tilnamn för Ceres,
dyrkad i synn. i Afrika af gwinnor, som
offrade sig åt et beständigt enkostånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:10:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/1/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free