Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Demanten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inwånarne i Crustumerium åkallades
i krigstider, för at bewaras ifrån
fiendens härjningar.
DEMANTEN. Fordom tillade
widskepelsen denna ädelsten en underbar
kraft emot förgift, pest, hastig
skrämsel, sömnlöshet, trolldom o. kjusning.
Den stillade wrede och bibehöll
kärleken emellan ägta makar, hwaraf han
fått tilnamnet: förlikningssten. Man
tillade honom äfwen en talismanisk
egenskap, då, under en gynnsam aspect
och under planeten Mars, bilden af
denna Gud eller af Herkules som
besegrar Hydran, war derpå graverad:
den sades då alltid förskaffa seger åt
den som bar honom. Man har til o.
med påstått at den ena D. födde den
andra! o. Rucus berättar at en
prinsessa Luxembourg hade ärft demanter,
som inom en wiss tid aflade andra af
sig. I bilderspråket är D. en symbol
af beständighet styrka, oskuld och
andra hjeltedygder.
DEMARCHUS, en inwånare i
Parrhasia, förwandlades til warg derföre
at han ätit af et menniskooffer, som
offrades åt Jupiter Lycæus. Grekerne
påstodo, at han tio år derefter
återwann sin förra skapnad o. blef
segerwinnare wid olympiska spelen. Jfr.
LYKAON.
DEMARMENES, en fiskare i staden
Eretria. Spåmännen wid grekiska
hären hade förklarat at Troja ej kunde
intagas förr än Grekerne sökt at
förskaffa sig et ben efter Pelops: genast
lemnades detta updrag åt Philoktetes,
som reste til Pisa, der han erhöll
Pelops’ skulderblad; men på återresan
förgicks skeppet wid höjden af ön
Eubæa, och Pelops’ ben nedsjönk i
hafwet. Flera år efter Trojas intagande
hände sig at D. kastade ut sitt nät i
hafwet och fick up et ben. Förwånad
öfwer dess ofantliga storlek, gömde han
det i sanden, af utmärkte stället
ganska noga; derefter begaf han sig til
Delphi, för at af oraklet få weta hwad
slags ben det war, o. hwad han
borde göra dermed. Nu hände sig at
Eléerne wid samma tilfälle rådfrågade
oraklet huru de skulle slippa pesten,
som härjade deras land. Pythia
swarade at de skulle söka at uptäcka
Pelops’ ben, o. tilsade D. at lemna til
Eléerne hwad han hade hittat o. som
tilhörde dem. D. gaf dem benet, och
erhöll belöning derföre; i synn. fick han
för sig och afkomlingar rättighet at
wårda denna relik, som helgades åt
Ceres. Sedermera förde Pelopiderne
bilden af detta ben i sina fanor.
DEMAROON, son af en Urani
bihustru, med hwilken Dagon, son af
Uranus och Gea, gifte sig och aflade
D., som lär wara densamme med
DEMARUS, ett af Jupiters tilnamn,
naturlig son af Uranus. Han
dyrkades i Phænicien.
1. DEMENETES, densamme som
Dermarchus.
2. – Æskulapii tilnamn, efter den
som byggde åt honom et tempel nära
Alpheæ.
DEMETER ell. DEMETRA, et
grekiskt namn på Ceres, som man tror
swara emot Gemeter. Jord-modern.
Deraf gjorde Grekerne sin 10:de
månad, som swarar ungefär emot war
Juli.
1. DEMETRIA. en grekisk fest til
Cereris ära, hwarunder hennes
tilbedjare piskade sig med barkgisslar.
2. – En athensk högtid til
Demetrii Polyorcetes ära, d. 13 i
månaden Munychion, som swarade mot
Mars månad hos oss.
DEMETRIUS, et heligt skepp hos
Athenarne.
DEMETRULER, låfsånger til
Cereris ach Proserpinas ära.
DEMIPHON, konung i Phlagusa,
blef af oraklet befalld at hwart år
offra en flicka åt sina halfgudar, för at
befrias ifrån en smittsam sjukdom
ibland undersåtarne. Han lät derföre
samla alla unga flickor, utom sina
egna, för at låta slumpen afgöra hwem
som skulle bli offret. Matusius, en af
de förnämste inwånarne, beklagade sig
öfwer denna orättwisa; men D.
röfwade ifrån honom hans dotter, o. lät
upoffra henne, utan at fråga ödet til
råds. Matusius dolde länge sin hämnd,
och låtsade alltid at wara D:s bästa
wän; men en dag böd han honom och
döttrarna på et kalas, och sedan han
mördat alla prinsessorna, bjöd han D.
at dricka deras blod blandadt m. win.
Konungen lät kasta Matusius o.
kalken i Hafwet. Til minne häraf blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
