Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Demanten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
327
inwånarne i Crustumerium åkallades i krigstider, för at bewaras
ifrån fiendens härjningar.
DEMANTEN. Fordom tillade widskepelsen denna ädelsten en underbar
kraft emot förgift, pest, hastig skrämsel, sömnlöshet, trolldom
o. kjusning. Den stillade wrede och bibehöll kärleken emellan
ägta makar, hwaraf han fått tilnamnet: förlikningssten. Man
tillade honom äfwen en talismanisk egenskap, då, under en
gynnsam aspect och under planeten Mars, bilden af denna Gud
eller af Herkules som besegrar Hydran, war derpå graverad: den
sades då alltid förskaffa seger åt den som bar honom. Man har
til o. med påstått at den ena D. födde den andra! o. Rurus
berättar at en prinsessa Luxembourg hade ärft demanter, som inom
en wiss tid aflade andra af sig. I bilderspråket är D. en symbol
af beständighet styrka, oskuld och andra hjeltedygder.
DEMARCHUS, en inwänare i Parrhasia, förwandlades til warg
derföre at han ätit af et menniskooffer, som offrades åt Jupiter
Lycæus. Grekerne påstodo, at han tio år derefter återwann sin
förra skapnad o. blef segerwinnare wid olympiska spelen. Jfr.
LYKAON.
DEMARMENES, en fiskare i staden Eretria. Spåmännen wid grekiska
hären hade förklarat at Troja ej kunde intagas förr än Grekerne
sökt at förskaffa sig et ben efter Pelops: genast lemnades detta
updrag åt Philoktetes, som reste til Pisa, der han erhöll
Pelops’ skulderblad; men på återresan förgicks skeppet wid
höjden af ön Eubæa, och Pelops’ ben nedsjönk i hafwet. Flera år
efter Trojas intagande hände sig at D. kastade ut sitt nät i
hafwet och fick up et ben. Förwånad öfwer dess ofantliga
storlek, gömde han det i sanden, af utmärkte stället ganska
noga; derefter begaf han sig til Delphi, för at af oraklet få
weta hwad slags ben det war, o. hwad han borde göra dermed. Nu
hände sig at Eléerne wid samma tilfälle rådfrågade oraklet huru
de skulle slippa pesten, som härjade deras land. Pythia swarade
at de skulle söka at uptäcka Pelops’ ben, o. tilsade D. at lemna
til Eléerne hwad han hade hittat o. som tilhörde dem. D. gaf dem
benet, och erhöll belöning derföre; i synn. fick han för sig och
afkomlingar rättighet at wårda denna relik, som helgades åt
Ceres. Sedermera förde Pelopiderne bilden af detta ben i sina
fanor.
DEMAROON, son af en Urani bihustru, med hwilken Dagon, son af
Uranus och Gea, gifte sig och aflade D., som lär wara densamme med
DEMARUS, ett af Jupiters tilnamn, naturlig son af Uranus. Han
dyrkades i Phænicien.
DEMENETES, 1. – densamme som Dermarchus. 2. – Æskulapii tilnamn,
efter den som byggde åt honom et tempel nära Alpheæ.
DEMETER ell. DEMETRA, et grekiskt namn på Ceres, som man tror
swara emot Gemeter. Jord-modern. Deraf gjorde Grekerne sin 10:de
månad, som swarar ungefär emot war Juli.
DEMETRIA. 1. – en grekisk fest til Cereris ära, hwarunder hennes
tilbedjare piskade sig med barkgisslar. 2. – En athensk högtid
til Demetrii Polyorcetes ära, d. 13 i månaden Munychion, som
swarade mot Mars månad hos oss.
DEMETRIUS, et heligt skepp hos Athenarne.
DEMETRULER, låfsånger til Cereris ach Proserpinas ära.
DEMIPHON, konung i Phlagusa, blef af oraklet befalld at hwart år
offra en flicka åt sina halfgudar, för at befrias ifrån en
smittsam sjukdom i bland undersåtarne. Han lät derföre samla
alla unga flickor, utom sina egna, för at låta slumpen afgöra
hwem som skulle bli offret. Matusius, en af de förnämste
inwånarne, beklagade sig öfwer denna orättwisa; men D. röfwade
ifrån honom hans dotter, o. lät upoffra henne, utan at fråga
ödet til råds. Matusius dolde länge sin hämnd, och låtsade
alltid at wara D:s bästa wän; men en dag böd han honom och
döttrarna på et kalas, och sedan han mördat alla prinsessorna,
bjöd han D. at dricka deras blod blandadt m. win. Konungen lät
kasta Matusius o. kalken i Hafwet. Til minne häraf blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
