Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dide ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. – Son af Magnes, konung på
ön Seriphos, o. yngre bröder til
Polydektes, emottog den kista hwari
Danae och Perseus låga; då denne hade
förwandlat Polydektes i sten, gaf han
thronen åt D. Athenarne hade åt
honom och hans gemål Clymene helgat
et altare i Persei tempel.
3. – Son af Neptunus och
Agameda.
4. – Ifrån Gnossos på Kreta, gick
med Idomeneus och Merion til
Trojas belägring, der han af Ulysses fick
weta hwad som händt före hans
ankomst, antecknade de förnämsta
händelserna, for tilbaka til Kreta,
skickades til Delphi för at rådfråga
oraklek om medlen at befria ön ifrån de
gräshoppor som der härjade, och blef
ensam qwar, emedan de begge andre
deputerade, som följde honom, blifwit
af Jupiter ihjelslagne med åskan,
derföre at de begifwit sig hem til
fäderneslandet förr än oraklet hade
föreskrifwit.
DIDE eller DIDO (Slav. M.), en
liten Gud som tilbads i Kiew, samt
ansågs såsom en son af Lada,
Slavernes Venus. Hans enda syssla war
at utsläcka den eld, som hans bröder
Leda hade uptändt.
DIDILLA (Slav. M.). Under
detta namn tilbådo några slavonska
folkslag Ilithyia, af hwilken ofruktsamma
qwinnor begärde lifsfrukt.
DIDO, dotter af tyriska konungen
Belus, hade gift sig med en Herkulis
prest, wid namn Sikarbas eller
Sichæus, den rikaste af alla Phænicier.
Efter Beli död upsteg hans son
Pygmalion på thronen. Förblindad af sin
passion för rikedomar, öfwerraskade han
en dag Sichæus, då denne offrade åt
Gudarne, o. mördade honom wid
altaret. Han dolde en längre tid detta
mord, och underhöll sin syster med et
fåfängt hopp. Men wålnaden af
Sichæus, som icke blifwit begrafwen,
uppenbarade sig i en dröm för Dido,
med et blekt och wanstäldt ansigte,
wisade henne altaret der han blifwit
mördad, blottade sitt genomborrade
bröst, och tilstyrkte henne at fly och
taga m. sig alla de skatter som länge
legat fördolde på et ställe, hwilket han
nu för denne uptäckte. Då D.
waknade låter hon icke märka sin sorg,
bereder sig til flykten, försäkrar sig
om skeppen som lågo i hamnen,
emottog der alla dem som hatade ell.
frugtade tyrannen, reser o. tager med sig
Sichæi och Pygmalions skatter. För
at bedraga brodern så mycket mera,
hade hon låtit föra om bord flera
säckar med sand, dem hon kastade i
hafwet, såsom skatter tilhörande hennes
man, och som påminte henne hwad
hon hade förlorat; derefrer lät hon
besättningen och sitt sällskap förstå, at
som hon icke hade någon nåd at
förwänta af Pygmalion, hwars girighet
hon bedragit, återstod ingen annan
utwäg än flykten. De följde hennes råds
och landade först wid Cypern,
hwarifrån D. tog med sig 50 flickor, dem
hon utdelade åt sina reskamrater.
Derifrån förde hon sin coloni til
afrikanska kusten och anlade Karthago. För
at bestämma widden af sin nya stad,
köpte hon så mycket mark som kunde
inneslutas inom en i remmar
sönderklippt oxhud, hwarigenom hon wann
så mycket utrymme, at hon kunde
anlägga et citadell som hon kallade Byrsa.
Jarbas, konung i Mauritanien,
friade til D.; men af kärlek til sin
förra gemål, emottog hon icke anbudet;
dock af frugtan at twingas dertil af
sin friares wapen, eller sina
undersåters önskningar, begärte hon tre
månaders besinningstid, hwarunder hon
gjorde alla anstalter til sin
begrafning, och dödade sig derefter med en
dolk, hwaraf hon fick namnet Dido,
den beslutsamma qwinnan, i st.f.
Elisa, som hon förut hetat. – Genom
en anachronism af 300 år har
Virgilius närmat D. til Æneas, i
hwilken han anser henne wara förälskad
til den grad, at hon efter hans
bortresa icke uthärdar at lefwa. Newton
har försökt frikänna Virgilius; men
de fleste lärde utsätta Didos flykt o.
död til 300 år efter Trojas fall. –
I taflorna öfwer Eneiden, i
Vaticanen, ser man D. och Æneas
inkrupna i en grotta; längre bort ses
jägarne i deras medfölje söka skygd
emot owädret, dels under trän, dels
derigenom at de hålla sköldarna öfwer
hufwudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
