Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dubia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ciper, 2 Gudar, eller 2 oberoende o.
oskapade wäsenden, af hwilka det ena
anses wara uphofwet til det goda, o.
det andra til der onda. Detta system
är mycket gammalt och tros härleda
sig ifrån Persernes Mager. Hyde tror
likwäl at det blott är en särskilt tanke
hos en wiss sekt ibland Perserne, som
han kallar kättare, och at de gamla
Magernes tanka i det afseendet
liknade de Christnes rörande djefwulen
och hans änglar. – D. har warit
mycket utspridd. Plutarchus tror at
den warit en beståndande mening hos
alla nationer och de wisaste
filosofer. I sin bok om Isis och Osiris,
säger han at den ej allenast war
rådande hos Perserne, utan äfwen hos
Chaldéer, Egyptier och Greker.
Egyptierne kallade också den goda Guden
Osiris, och den onda Guden Typhon.
De widskeplige Ebréerne kallade dem
Gades o. Meni o. Perserne Ormuzd
o. Ariman. Grekerne hade äfwen sina
goda o. onda demoner; Romarne sina
Joner och Vejover, d.ä. walgörande
o. elaka Gudar. Astrologerne uttryckte
samma tanke genom himmelstecken ell.
konstellationer, som woro gynnande ell.
missgynnande; filosoferne genom
stridiga principer, och i synn.
Pythagoréerne genom deras Dygd o. Monad.
Se PRINCIPERNE (DE TVÅ).
DUBIA, ett af Lyckans tilnamn. I
Roms 13:de region fans en gata, som
kallades Vicus Fortunæ Dubiæ.
DUELLONA, Bellonas gamla namn.
DUFA, se BLODUGHADDA.
DUFVAN war Veneris mest
älskade fågel. Hon bar henne i handen,
fäger Apulejus, o. wände henne för sin
wagn: enligt Ælianus förwandlade
hon sig sjelf til dufwa. Också woro
hennes prester förbudne at äta dufwor.
Homerus säger, at dufwor drogo
försorg om at skaffa Jupiter uppehälle:
en fabel som grundar sig derpå, at i
phæniciska språket betyder samma ord
prest och dufwa. Inwånarne i
Askalon hade en djup wördnad för dufwor;
de wågade hwarken döda ell. äta dem,
af frugtan åt spisa sina egna Gudar,
och upfödde med mycken omsorg dem
som utkläcktes i deras stad. Hos
Assyrierne ansägos de äfwen såsom
heliga, emedan de trodde at
Semiramis’ själ hade under form af dufwa
flugit up til himmelen. Silius
Italicus omtalar at twå dufwor
hwilade sig fordom i Thebe, o. at den ena
flög til Dodona, der hon begåfwade
en ek med förmågan at gifwa orakel;
och at den andra dufwan, som war
hwit, flög öfwer hafwet til Libyen, der
hon satte sig emellan hornen på en
wädur o. gaf orakel åt folken i
Marmarica. Dufwan i Dodona gaf äfwen
gudaswar. Philostrates säger at hon
war af guld och satt i en ek,
omgifwen af folk som kom dit för at offra
eller för at rådfråga oraklet. Sophokles
tillägger, at dufwor i Dodona-skogen
hade förkunnat Herkules hans lefnads
slut – Hwita dufwor trodde
Perserne wara en afsky för Solen, ansågo
dem wara af olycklig betydelse o. tålte
inga i landet.
DUIS, ell. snarare DUS (Celt. M.),
en Gud som fordom tilbads i York
och närgränsande länder, kallade
Brigantes. Man känner honom blott af
en inskrift på et gammalt altare i
Grekland. Cambden, som anför den,
tror at det är en topisk Gud,
Briganternes skyddsande, emedan de olika
folkstammarne i Stora Brittanien
hade den tiden hwar sina särskilta
Gudomligheter.
DUJAKUJAK (Slav. M.), et
rygtbart berg på Kamtschatka, o. hwars
namn betyder en brant klippa: det
ligger på en öde ö, i wester om
Poromondir, den andra af de kuriliska
öarne. Folken rundtomkring hafwa om
detta berg mythologiska traditioner,
som mycket likna kärleksmythen om
Alphæus och Arethusa. »Berget,
säga de, låg fordom midti den stora sjön
Kurilskoj på udden af Kamtschatka;
men som dess spets betog dagsljuset
för de närgransande bergen, började
de at kriga mot detsamma, o. twungo
det at söka en annan plats. Med
saknad öfwergaf det den älskade sjön, o.
til minne af sin ömhet qwarlemnade
sitt hjerta. Det är en klippa som
ännu synes i samma sjö och kallas
Utschitschi, klipphjertat; men sjön
betalade med genkärlek, sprang efter
berget när det reste sig ifrån sitt ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
