Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Evias ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EVIAS, en Bacchant. Se EVIUS.
EVIGHETEN (Sinneb. l.), en
allegorisk gudomlighet som de gamle
tilbådo, och stundom förblandade med
Tiden. De föreställde den äfwen med
samma drag, hållande i handen en
orm som biter sig i stjerten och
utgör en cirkel, eller helt enkelt under
symbol af samma cirkel, midtuti
hwilken de ställde et wingadt timglas, för
at utmärka lifwets hastiga lopp. På
Vespasiani, Domitiani, Trajani m.
fl. medaljer är E. utmärkt genom en
Gudinna som håller i sina händer
Solens och Månens strålande hufwuden.
Tre figurer som hålla en stor slöja
utbredd i bågform öfwer sina hufwuden,
äro äfwen på medaljer en bild af E.
En af Faustinas medaljer föreställer
henne stående, betäckt med en slöja,
och med högra handen understödande
en glob. Stundom är det en ung
sköldemö, wäpnad med en pik,
hållande et fullhorn, med en glob under
fötterna. På en af Adriani medaljer
är den symboliska figuren omgifwen
af en cirkel och håller en glob på
hwilken en örn slagit ned. På en grekisk
medalj öfwer Antoninus Pius,
utmärkes E. genom en Phænix, med denna
öfwerskrift ΑΙΩΝ, tiden.
Winkelmann omtalar en grafurna, der denna
diktade fågel synes liggande på et bål.
Dessa olika sinnebilder, som på
medaljer utmärka E., betecknade för
öfrigt som oftast endast rikets
waragtighet. Kejsarne tilwällade sig til ock
med dessa symboler, för at endast
utmärka en lycklig och lång följd af år.
Detta bewisas ibland annat af en
Adriani medalj, der figuren understöder
twenne krönta hufwuden, med dessa
ord: Æternitas Aug. S. – Marcius
Capella gör E. til Jupiters dotter.
Wanligaste symbolerne äro Phœnix,
elefanten och hjorten, i anseende til
deras långa lifstid. Ripa gifwer henne
twå gyldene kulor i händerna, och en
himmelsblå robe beströdd med stjerner.
Cochin tillägger en stjernkrona, en orm
som biter sig i stjerten, samt solen och
månen som förlora sig i skyarna,
under det at E. är orörlig.
(Amer. M.). Virginianerne anse
flodernas beständiga lopp såsom en
symbol af Guds ewighet, och offra
derföre åt dem.
(Sinneb. l.) En wördnadswärd
qwinna som sitter på en marmorkub;
hon håller i händerna werldsgloben,
och har hela öfra delen af kroppen
beslöjad för at utmärka
outransakligheten af dess wäsende. Hon är omgifwen
af cirkeln, hennes symbol, men dess
himmelsblå fond beströdd med stjernor
utmärker firmamentet.
EVINTEGRI, et gemensamt epithet
för alla Gudar, hwarmed Latinerne
utmärkte deras odödlighet.
1. EVIPPE, gemål åt konung
Pierus, hade med honom 9 döttrar.
2. – En af Danaiderna, gift med
Imbras.
3. – Dotter af Tyrimmas, fick
sonen Euryalus med Ulysses, då han
reste til Epirus, efter Trojas
belägring. När hans moder skickade
honom til Ithaka, förstod den
swartsjuka Penelope at ställa så til hos
Ulysses, at han lät döda sonen under
förewändning at han traktat efter
faderns lif.
4. – Dotter af Chiron, en
utmärkt skicklig jägarinna, blef förförd
på berget Pelion, och som hon wille
dölja sitt felsteg för fadern,
förwandlade Gudarne henne til et sto. Enligt
andre skall fadern hafwa lärt henne
naturens kännedom, hwilken hon
sedan meddelade sin gemål Æolus.
1. EVIPPUS, en lycisk krigshöfning,
dödad af Patroklus.
2. – Son af Thestius, konung i
Pleuron, blef dödad af sin broder på
jagten efter det kalydoniska wildswinet.
EVITERNUS. Under detta namn
dyrkade de gamle en Gud ell. Genius,
om hwars magt de gjorde sig et stort
begrepp, och som de tycktes sätta
öfwer Jupiter. De skiljde honom
åtminstone från de öfriga Gudarna, dem
de likwäl kallade Eviterni ell.
Evintegri, för at utmärka deras odödlighet.
1. EVIUS, ett af Bacchi tilnamn,
se EVOE.
2. – En af de förste tonkonstnärer
som besjöngo Apollos strid med Python.
EVNIA, dotter af Æetes, konung
i Kolchis, blef gift med Phryxus.
EVOCATIO, se FRAMKALLANDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
