Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hekate ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
508
ningar började, som twingade henne at synas på jorden. Wakande
öfwer drömmar och spöken, wisade hon sig för dem som åkallade
henne: då Ulysses wille befria sig ifrån dem som oroade honom,
helgade han et tempel at H. på Sicilien. Slutligen såsom
försoningarnes Gudinna, offrades åt H. små hundar, och stoder
upsattes wid alla korswägar. Se PHERÆA 2. – Hennes dyrkan, som
härstammade från Egypten, fördes af Orpheus öfwer til Grekland,
Ægineterne, som först antogo den, upbyggde et tempel åt H. på en
plats kringstängd m. murar, der de årligen firade en högtid til
hennes ära. Apulejus säger at hon är densamma som Isis. Flere
förblandade H:s dyrkan med Dianas, o. så tilbads hon i Ephesus,
på Delos, i Brauron, Magnesia, Mykenä, Segesta, och på berget
Menalus. Athén offrade at henne kakor, med intryckt bild af en
oxe, emedan hon åkallades för bibehållandet af dessa nyttiga
djur; och Spartanerne färgade hennes altaren med menniskoblod. I
Rom WAR H:s dyrkan lika rygtbar, utan at wara så grym: hon
kallades der Dea Feralis, och troddes bestämma menniskans sista
stund och waka öfwer hennes död. Amiternum och Formiæ upreste
altaren åt henne, och Spoleto helgade åt henne et tempel
gemensamt med Neptunus, anseende Hafwet som den största och
folkrikaste af alla grafwar. – Alkamenes war den förste som gaf
H. en tredubbel kropp, Se TRICEPS. Myro deremot gaf henne blott
en. Den förres sätt borde äga företräde hos et folk, som älskade
allegorier; således föreställa hennes tre ansigten Månens tre
utseenden, enligt Kleomedes. Servius säger at det ena
föreställde Lucino, som gynnade menniskans födelse; det andra
war Diana, som bewarade dagarna; det tredje H. som slutade dem.
Stundom äro dessa hufwuden naturliga, til och med sköna, samt
omgifna med en fembladig rosenkrans. Någon gång äro hennes
bildstoder försedde med hufwudet af en hund, en häst och et
wildswin. När hon är twungen at swara på Medeas magiska
beswärjningar, består hennes hår af ormar, han håller en ekgren
i handen, är omgifwen af ljus, och omkring henne höres glafset
af det helwetiska kopplet och de genomträngande skriken af
Phasis’ nymfer. Då Phædra åkallar henne i Seneca, är hon wäpnad
med et brinnande bloss, en gissel eller et swärd. Ofta håller
hon en fackla, hwarmed hon förminskar mörkret i Tartaren, ell.
en skål för at offra åt Manerne. Någon gång håller hon en nyckel
i handen, och i den andra rep ell. dolk, för at binda eller
sticka de brottslige. Se PHYLAX I. På en jaspis i
Nationalkabinettet ses H. med tre hufwuden m. skäppor ofwanpå.
Hon har blott en kropp men 6 armar. I 2 håller hon ormar, i 2
brinnande eldbränder, och i de twå andra käril som nyttjades wid
försoningar. Eken war i synnerhet helgad åt H., och hon kröntes
m. ormflätade ekqwistar. Tretalet tjente äfwen at utmärka H.
Hennes altaren woro olika de öfriga Gudamagternas, deri at det
hade tre sidor likasom hennes bildstod, hwaraf epithetet
Trihomos. Hon hade et sådant i Rom Uti Æskulapii tempel. Hunden
war helgad åt henne. Se CANICIDA. De som offrades åt H. borde
wara swarte och slagtas wid midnattstid. Deras dödstjut troddes
fördrifwa de ohyggliga spöken, som ofta utsändes af Guddinnan.
Se EMPUSA. 2. – Den största af de håligheter som tros wara i
månen, och der någre påstå helwetet wara beläget. 3. – Hesiodus
påstår at Iphigenia blef kallad Hekate efter sin död.
HEKATEBOLI, fjerrskjutande, Apollos o. Dianas tilnamn, efter de
ljusstrålar de kasta ifrån sig.
HEKATESIA, högtider och offer til Hekates ära, som hwar månad
firades i Athen, der hon ansågs såsom familjers och barns
beskyddarinna. Hwar nymånads afton gåfwo de rike wid korswägarne
en offentlig måltid, det Gudinnan troddes presidera, eller låta
sina ormar förtära rätterna. Ibland annan mat fans äfwen egg,
antingen at de troddes äga en försonande kraft, eller at egget,
ansedt såsom symbol af aflelsekraften, borde wara en til-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
