Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hekate ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningar började, som twingade henne
at synas på jorden. Wakande öfwer
drömmar och spöken, wisade hon sig
för dem som åkallade henne: då
Ulysses wille befria sig ifrån dem som
oroade honom, helgade han et tempel
at H. på Sicilien. Slutligen såsom
försoningarnes Gudinna, offrades åt
H. små hundar, och stoder upsattes
wid alla korswägar. Se PHERÆA 2.
– Hennes dyrkan, som härstammade
från Egypten, fördes af Orpheus
öfwer til Grekland, Ægineterne, som
först antogo den, upbyggde et tempel
åt H. på en plats kringstängd m.
murar, der de årligen firade en högtid
til hennes ära. Apulejus säger at hon
är densamma som Isis. Flere
förblandade H:s dyrkan med Dianas, o.
så tilbads hon i Ephesus, på Delos,
i Brauron, Magnesia, Mykenä,
Segesta, och på berget Menalus. Athén
offrade at henne kakor, med intryckt
bild af en oxe, emedan hon åkallades
för bibehållandet af dessa nyttiga djur;
och Spartanerne färgade hennes
altaren med menniskoblod. I Rom wae
H:s dyrkan lika rygtbar, utan at
wara så grym: hon kallades der Dea
Feralis, och troddes bestämma
menniskans sista stund och waka öfwer
hennes död. Amiternum och Formiæ
upreste altaren åt henne, och Spoleto
helgade åt henne et tempel gemensamt
med Neptunus, anseende hafwet som
den största och folkrikaste af alla
grafwar. – Alkamenes war den förste som
gaf H. en tredubbel kropp, Se
TRICEPS. Myro deremot gaf henne blott
en. Den förres sätt borde äga
företräde hos et folk, som älskade
allegorier; således föreställa hennes tre
ansigten Månens tre utseenden, enligt
Kleomedes. Servius säger at det ena
föreställde Lucino, som gynnade
menniskans födelse; det andra war Diana,
som bewarade dagarna; det tredje H.
som slutade dem. Stundom äro dessa
hufwuden naturliga, til och med
sköna, samt omgifna med en fembladig
rosenkrans. Någon gång äro hennes
bildstoder försedde med hufwudet af en
hund, en häst och et wildswin. När
hon är twungen at swara på Medeas
magiska beswärjningar, består hennes
hår af ormar, han håller en ekgren
i handen, är omgifwen af ljus, och
omkring henne höres glafset af det
helwetiska kopplet och de
genomträngande skriken af Phasis’ nymfer. Då
Phædra åkallar henne i Seneca, är
hon wäpnad med et brinnande bloss,
en gissel eller et swärd. Ofta håller
hon en fackla, hwarmed hon
förminskar mörkret i Tartaren, ell. en skål
för at offra åt Manerne. Någon gång
håller hon en nyckel i handen, och i
den andra rep ell. dolk, för at binda
eller sticka de brottslige. Se
PHYLAX I. På en jaspis i
Nationalkabinettet ses H. med tre hufwuden m.
skäppor ofwanpå. Hon har blott en
kropp men 6 armar. I 2 håller hon
ormar, i 2 brinnande eldbränder, och
i de twå andra käril som nyttjades
wid försoningar. Eken war i
synnerhet helgad åt H., och hon kröntes m.
ormflätade ekqwistar. Tretalet
tjente äfwen at utmärka H. Hennes altaren
woro olika de öfriga Gudamagternas,
deri at det hade tre sidor likasom
hennes bildstod, hwaraf epithetet
Tribomos. Hon hade et sådant i Rom Uti
Æskulapii tempel. Hunden war
helgad åt henne. Se CANICIDA. De
som offrades åt H. borde wara swarte
och slagtas wid midnattstid. Deras
dödstjut troddes fördrifwa de ohyggliga
spöken, som ofta utsändes af
Guddinnan. Se EMPUSA.
2. – Den största af de håligheter
som tros wara i månen, och der
någre påstå helwetet wara beläget.
3. – Hesiodus påstår at
Iphigenia blef kallad Hekate efter sin död.
HEKATEBOLI, fjerrskjutande,
Apollos o. Dianas tilnamn, efter de
ljusstrålar de kasta ifrån sig.
HEKATESIA, högtider och offer til
Hekates ära, som hwar månad
firades i Athen, der hon ansågs såsom
familjers och barns beskyddarinna. Hwar
nymånads afton gåfwo de rike wid
korswägarne en offentlig måltid, det
Gudinnan troddes presidera, eller låta
sina ormar förtära rätterna. Ibland
annan mat fans äfwen egg, antingen
at de troddes äga en försonande kraft,
eller at egget, ansedt såsom symbol
af aflelsekraften, borde wara en
tilhörighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>