Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Herkules ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dens ära. Thebanerne och andra
folkslag i Grekland, som warit wittne til
hans storwerk, upreste åt honom
altaren och tempel. Hans dyrkan gick
til Rom, Gallien, Spanien, ja ända
til Cejlon. Han hade flera tempel i
Rom, ibland andra det som låg wid
Flaminii Circus, hwilket kallades den
store Herkulis Circus-waktarens
tempel, och det som låg på oxtorget. I
det sednare fick aldrig någon hund ell.
fluga slippa in, emedan H. utbedt sig
denna ynnest af Guden Myiagrius.
H. hade ock et rygtbart tempel i
Cadiz, der man såg de rygtbara stoderna.
En gammal författare beskrifwer H.
såsom en owanligt starkt byggd man m.
fyrkantiga skuldror, swart hy, en
örnnäsa, stora ögon, yfwigt skägg, samt
knorligt och högst wanwårdadt hår.
På gamla minneswårdar synes han
wanligen under bild af en stark och
groslemmad man, med en klubba i
ena handen, och försedd med nemeiska
lejonhuden, den han bär antingen på
armen eller öfwer hufwudet.
Stundom bär han äfwen båge och koger,
ofta skäggig, men oftast utan skägg.
Photius gifwer honom et fullhorn, til
minne af hans strid med Achelous.
Den wackraste af alla H:s bildstoder,
som ännu finnas qwar, är den
Farnesiske, et konstens mästerstycke,
huggen af Athenaren Glykon. Guden
föreställes hwilande på sig klubba, o. klädd
i sin lejonhud. Ofta träffas han krönt
med lös af hwitpoppel, et träd som
war helgadt åt honom, emedan han
omlindat hufwudet dermed, när han
nedsteg til underjorden; den sidan af
löfwen som widrörde hufwudet,
bibehöll sin hwita färg, men den yttre
blef swart af röken. Klubban war af
oljoträd; nedsatt i jorden efter hans
död, hade hon, efter Træzenernes
föregifwande, slagit rot och blifwit et
stort träd.
2. – DEN INDISKE. Indianerne
påstods at Herkules war född hos dem;
likasom Grekerne gåfwo de honom en
klubba och en lejonhud, trodde at han
öfwerträffat alla menniskor i styrka o.
mannamod, samt at han rensat fasta
landet och hafwets stränder ifrån de
odjur som oroade dem. Enligt dem har
H. haft flera söner, men blott en
enda dotter, emellan hwilka han delade
Indien. Bland de städer han byggde,
war Polybothra den förnämsta. Der
hade han upfört prägtiga palats,
upfyllt den med inwånare, samt
omgifwit den med djupa grafwar fulla m.
rinnande watten. Efter sin död blef
H. uptagen ibland Gudarne o. hans
ättlingar regerade länge efter honom.
HERKULES KNUT war konstig och
stark samt af honom upfunnen.
Bruden bar omkring lifwet en yllegördel,
som borde uplösas af brudgummen,
när hon gick til sängs, hwarwid han
åkallade Juno at hans ägtenstap
måtte blifwa fruktsamt som Herkulis.
HERKULIS STODER. Då
Herkules hade framträngt til Gades, nu
Cadiz, som han trodde wara jordens
ända, åtskilde han twenne berg, för
at sammanbinda Medelhafwet med
Oceanen; en fabel som stöder sig på
läget af bergen Calpe och Abyla, af
hwilka det ena ligger i Afrika o. det
andra i Europa och Gibraltars sund.
Herkules lät der upresa twå stoder,
för at underrätta efterwerlden at han
med sina eröfringar framträngt til
jordens ända.
HEBMAMMON, en grupp som
föreställer Mercurius o. Jupiter Ammon.
HERMANUBIS, d.ä.
Mercurius-Anubis, en egyptisk Gudomlighet,
hwars bildstod föreställde en
menniskokropp med et hund- eller hökhufwud;
han håller en caducé i handen; man
finner honom äfwen klädd i Senators
drägt med en caducé i ena handen o.
en sistrum i den andra.
HERMAPHRODITUS, son af
Mercurius och Venus, blef upfostraf af
Najaderna i bergskulorna på Ida.
Hans ansigte hade jemte faderns drag
moderns behag och skönhet. En dag,
då han war mycket trött, stadnade
han wid en källa, hwars klara o.
lugna watten lockade honom at der
bada sig. Najaden blef kär i H.; men som
hon icke kunde förmå honom til
genkärlek, bad hon Gudarne så förena
deras kroppar, at de ifrån den stunden
utgjorde blott en kropp med
bibehållande af båda könen. Han å sin sida
erhöll af Gudarne, at alle de som dådanefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
