Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Idulia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IDULIA, en fest som firades hwar
Idus i månaden, då man åt
Jupiter offrade et får, kalladt Idulis.
IDUN, IDUNA (Nord. M.),
enligt det gamla qwädet Hrafnagalldr
Odins, en Norna, och enligt
prosaiskaEddan, Brages maka, som gömde
i en ask de äplen, hwaraf Gudarne
åto, när de började åldras, och
återfingo då sin ungdom. Samma Edda
berättar, at tre Asar, Odin, Loke o.
Häner foro bort, reste öfwer fjäll och
öcknar, der intet fans til uppehälle.
De kommo slutligen til en dal, der
de sågo en flock oxar, hwaraf de togo
en för at koka och tillaga den. Då de
tänkte den wara nog kokt, togo de den
af elden, men funno motsatsen. En
stund derefter togo de åter af den;
men den war ännu icke färdig. De
språkade inbördes om orsaken härtil,
då de hörde något i eken öfwer sig,
och sågo en stor örn som sade, at han
wållade at oxen icke kunde bli kokt;
men om de wille gifwa honom sin
andel i oxen, skulle den snart bli
färdig. Då de lofwade honom det, flög
han ned ur trädet och bortryckte
oxens begge bogar. Loke blef wred,
fattar en stor stång och kastar den på
örnen. Denne drager sig undan för
slaget och flyger up. Stången fastnade
då med ena ändan wid Lokes hand o.
med den andra wid örnens rygg.
Örnen flög så högt, at Lokes fötter
släpades öfwer stockar och stenar, o. han
trodde at han skulle mista armarna.
Han skrek och bad örnen at släppa;
men örnen sade at Loke aldrig skulle
slippa lös, med mindre han wille
edligen förpligta sig at föra Idun från
Asgård med hennes äplen. Då Loke
samtyckte härtil, slapp han lös och
återkom til sitt ressällskap. – På den
bestämda tiden förleder Loke I. at
lemna Asgård och gå ut i en skog,
under föregifwande at han funnit några
äplen, som hon skulle tycka mycket om.
Tillika bad han henne medtaga sina
äplen, för at jemföra den, med de
andra. Då kom jätten Thjasse uti
örnskepnad, tog I. och flög bort m.
henne til sin boning i Thrymheim. –
Asarne ledo mycket genom I:s
bortförande; blefwo gråhårige och gamle.
De höllo då råd och frågade hwilken
som sist hade sett henne. Det sista de
kunde erinra sig war, at hon gick ut
ifrån Asgård med Loke. Han blef då
inställd för församlingen, och hotad
med en pinsam död. Loke blef rädd,
och lofwade at söka efter I. uti
Jotunheim, i fall Freja wille låna
honom sin falkhamn. Då han fick den,
flög han norr ut åt Jotunheim, och
kom til jätten Thjasse, som nyss hade
rott ut på sjön, så at I. war ensam
hemma. Loke omskapar henne til en
swala som han tager i sina klor och
flyger dermed bort. Då Thjasse kom
och saknade I., påtog han sin
örnehamn, flög efter Loke och hann up
honom. När Asarne sågo falken komma
flygande med swalan, och örnen
efteråt, gingo de ut til Asgårds mur o.
medförde en börda af spånor. När
Falken nalkades staden, sänkte han sig wid
muren. Asarne tände derefter eld i
spånorna, och som örnen icke kunde
nog hastigt hejda sin fart, slog lågan
i wingarna, så at han icke förmådde
flyga längre. Asarne woro då färdige,
och dödade örnen. På sådant sätt
tilsatte jätten Thjasse lifwet inom
Asgårds murar.
1. IDUS, en Romare som, enligt
hwad Tzetzes berättar, skall ha
underhållit Rom i åtta dagar, och
gifwit sitt namn åt följande Idus. Se
NONUS.
2. – Femtonde dagen i Mars, Maj,
Juli och October månader, men war
den 13 i de öfriga 8 hos Romarne.
Idus Martii war helgad åt Guden
Mars, emedan den war hans
födelsedag. Efter Cæsars död ansågs den
såsom en olycksdag. I. sextilis eller
den 13 Aug. war helgad åt Diana,
o. en högtidsdag för trälar o. trälinnon
IDYIA, dotter af Oceanus och
Tethys samt moder til Medea.
IFIUS, läkaren, ett af Apollos
epitethet såsom Läkedomsgud.
IFRIET, se AFRIET.
IFURIN (Celt. M.) Gallernes
helwete. Det war en dyster och ohygglig
trakt, otilgänglig för solens strålar,
full af giftiga insekter, skridsän,
rytande lejon och glupande ulfwar. De
brottslige upslukas beständigt, men
återfödas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
