Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lararium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lararium, et slags bönerum ell.
huskapeil hos Romarne för Larernes
dyrkan: ty hwar familj, hwart hus,
hwar person hade sina särskiita Lares,
i mån af sin andakt ell. böjelse.
Marcus Aurelii Lares woro de store män
som warit hans lärare; och han hade
i sitt L. blott deras bilder af guld.
Alex. Severus ställde hwar morgon,
i sitt första L., sina böner til
Gudarnes bilder, ibland hwilka
Apollonius, Orpheus, Christus
och Abraham hade sina platser; och i sitt
andra L. ställde han Achilles, Virgilius,
Cicero och andra stora män.
Lardana, en Nymf med hwilken
Jupiter hade Sarpedon och Argus.
Larentalia, en romersk fest til
Jupiters ära. Den hade sitt namn
efter Acca 2 eller 3. Den firades d.
23 Dec. utanför Rom på Tiberns
stränder, och presten som förestod den,
kallades Flamen Larentalis.
Lares woro hus- ell. skyddsgudar.
Apulejus säger at de woro ej annat
än dygdiga menniskors själar; de åter
som lefwat illa, förde en irrande
lefnad och skrämde menniskorna. Enligt
Servius härledde L:s dyrkan sig
derifrån, at man fordom plägade
begrafwa liken hemma i husen, hwilket
gaf det lätttrogna folket anledning at
tro de dödes själar äfwen wistas der,
såsom hjelpsamma och gynnande
Genier, och derföre wisa dem en utmärkt
ära. Sedan begrofwos de döde inwid
landswägarne, hwaraf L. ansägos
såsom wäggudar. Det war
Platonikernes tanke, som af de godes själar
gjorde L., och Lemurer af de onda.
Plautus säger at L. fordom föreställdes
under bild af en hund, förmodligen
emedan de woro gårdwardar likasom
hundarne, och man trodde fullt och fast,
at de afwände all skada. Deras
wanliga plats i husen war bakom dörren
eller omkring eldstaden. Bilderne
woro små och ställdes i et särskilt
bönerum, Lararium; och man anwände all
omsorg at hålla dem snygga. I stora
hus war til och med et särskilt
tjenstehjon för dem; det war en frigjord
träls åliggande under kejsarnes tid.
Emedlertid hände likwäl någon gång
at man förlorade wördnaden för dem,
såsom wid någon älskad persons död,
emedan man då anklagade L. at icke
hafwa wakat öfwer dess helsa, utan
låtit öfwerraska sig af onda Genier.
En dag lät Caligula kasta sin L. ut
genom fönstret emedan han war
missnöjd med deras tjenst. Då ynglingar
hunnit til 14:de året, och ej längre
buro sitt halssmycke, bulla, hängde
de det om halsen på L. "Tre gossar,
klädde i hwita tunikor, inträdde,
säger Petronius; twå af dem ställde på
bordet L., prydde med bullor; den
andre wände sig om med en full
winbägare och ropade: Ware desse Gudar
oss gynnsamme!" Slafwarne
dithängde äfwen sina kedjor, när de fingo sin
frihet. Lares woro af flera slag:
Compitales, Familiares o. Grundiles, om
hwilka ses på sina ställen; Hostiles,
som troddes hålla fienden ifrån den
stad som de beskyddade; Marini eller
Permarini, skyddgudar til sjös, tros
af någre ha warit Neptunus, Tethys
och Glaucus, och böra ej förblandas
med Patæci ell. Pataici; Parvi, små
husgudar, så kallade, emedan de ej
woro gjorde med konst eller af något
dyrbart ämne; Præstites, se Ordet.
– Lares publici, allmänna
husgudar: desse woro konungar och
prinsar, som efter döden blifwit uptagne
ibland Gudarnes antal, och
utwerkade deras bistånd för republiken: åt
dem offrades et swin på korswägarna;
Querquetulani, skyddsgudar öfwer
ekar; Rurales, som dyrkades på
landsbygden; Urbani, skyddsgudar för
städer. Jfr Evocatio. – De 12 store
Gudarne räknades äfwen ibland L:s
antal. Asconius Pedianus, som
lemnat en förklaring öfwer Dii Magni
hos Virgilius, påstår at de store
Gudarne äro Roms Lares. Enligt
Macrobius war Janus äfwen en sådan,
emedan han wakade öfwer wägarna.
Harpokrates war äfwen Lar. Apollo,
Diana, Mercurius ansågos ock för
Lares, emedan deras bilder stods uti
gathörnen eller wid landswägarna. L.
kallades i allm. alle de Gudar som
waldes til skyddspatroner för ställen
och enskilta personer, samt alla de
Gudar hwilkas beskydd man njöt, huru
som helst. Propertius säger at det war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
