Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Leucus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans döttrar wåldtogos af spartanska
sändebud, tillika med Leuetriderne, o.
dödade sig sedan de anropat Furierne
mot Sparta.
Leucus, Ulyssis följeslagare, blef
wid Troias belägring dödad af
Antiphus med et kastspjut.
Leucyanites, et tilnamn för
Bacchus, som hade et tempel wid
stranden af floden Leukyanias i Elis.
Leuh (Mah. M.) en bok hwari,
enligt Koran, alla menniskornas
gerningar äro uptecknade m. änglafinger.
Leuternier, et slags Jättar, se
Leuca.
Leva, se Leve,
Levana, en Gudinna som
åkallades när man tog up et barn från
jorden. Hon hade sina tempel i Rom,
och man offrade åt henne. Så snart
et barn war födt, lade barnmorskan
det på jorden, och fadern, ell. den som
föreställde hans person, tog up det o.
omfamnade det. Utan denna ceremoni
hade barnet icke ansetts wara ägta.
Leve, en Gudinna som dyrkades
i Brabant i staden Leeuwen.
1. Leviathan, en fabelagtig fisk,
som Rabbinerne påstå wara ämnad
til måltid för Messias. Han är så
ofantligt stor, at han i en munsbit
slukar en annan som är minst tre mil
lång. Hela wattenmassan hwilar på
honom. Gud skapade twå, en hane
och en hona; men som Han befarade
at de skulle wräka ikull hela jorden
och fylla werlden med sina likar, så
dödade Han honan och saltade in henne
til det stora Messie-kalaset. Se
Behemoth, juknah.
2. – En af de andar, som
förestodo de fyra werldens delar. Södra
delen lydde under denne. Se
Amaimon, astaroth, lucifer.
Lexias, Apollos tilnamn,
betraktad såsom Gud för wältaligheten.
Lia, se Saturnus. Denne Gud
hade lärt menniskorna konsten at med
lia afskära säd och gräs. Lian är et
attribut för Saturnus, Priapus och
Sylvanus. Hon ses ock i handen på
Atys’ och Cybeles prester, men syftar
då på deras stympning.
Lia-fail, den fatala stenen. Så
kallade de gamle Irländarne en
rygtbar sten, som begagnades wid deras
konungars kröning. De påstodo at
stenen suckade när konungen satte sig på
den. En profetia sade, at hwarhelst
stenen förwarades, skulle alltid en
konung af Skottska ätten sitta på
thronen. Kon. Edvard I borttog stenen
med wåld ur klostret Scone, der den
med mycken wördnad warit förwarad,
och lät lägga honom i den länstol som
begagnas wid konungarnes kröning i
Westminster, der han ännu skall finnas.
Liagora, en af Nereiderne, enligt
Hesiodus.
Libamen primum kallades
några hår, som offerpresten ryckte up
emellan hornen på et offerdjur och
sedan kastade i elden på altaret,
hwarefter han utgöt win emellan hornen.
Libanomantien, et slags spådom
genom rökelse. Dio Cassius säger at
man tog rökelse och, efter
wederbörliga böner, kastade den på elden, at
bönerne måtte af röken föras up til
himmelen. Om det man önskade, skulle
inträffa, tände rökelsen sig genast,
äfwen om han fallit ur elden, emedan
det såg ut som elden sökte up
rökelsen för at förtära den; men om ens
önskan icke skulle slå in, så föll
rökelsen antingen icke i elden, ell. drog
elden sig derifrån o. förtärde den icke.
Detta Orakel förutsade allt, utom
dödsfall och giftermål, och derom fick
man aldrig fråga.
Libationer woro religiösa
ceremonier, som bestodo deri, at man,
fyllde et kärl med win, mjölk ell.
annan wetska, ofta äfwen blod, som man
uthällde alldeles, sedan man förut
smakat derpå, ell. sagta widrört m.
läpparne. De åtföljde wanligen offren;
stundom offrades de ensama, wid
underhandlingar, förbund, giftermål,
begrafningar, innan en resa företogs,
då man lade sig, stod up, samt wid
början eller slutet af måltiden. Dessa
sednare woro af twå slag: antingen
brände man en särskilt bit af köttet,
eller ock hälldes wid andra
anrättninrgar litet win, watten, mjölk ell.
annan wätska, antingen på bordet,
altaret, offren eller golfwet, til
Mercurii, Bacchi och Husgudarnes ära,
som troddes wara styresmän i laget,
och derföre kallades Genii mensæ
præsides.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
