Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - Lottkastare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omskriften, ses en ung flicka som är
mycket konstladt klädd, och framföre
bröstet håller en liten fyrkantig dosa,
hwari ligger allt det som fordras wid
lottdragning. I sednare tider har
Lotten eller Ödet blifwit föreställd under
bild af en narragtig qwinna, klädd i
mörk drägt, hållande i högra handen
en guldkrona och en full penningpung,
samt et rep i den wenstra.
2. – Trolleri, hexeri. Säges
om wissa ord, karakterer, droger m.
m. hwarmed lätttrogne stackare tro
sig kunna frambringa utomordentliga
werkninggr, i kraft af et förment
contrakt med djefwulen, hwilket kallas
trolla. Denna konst troddes herdar i
synn. innehawa.
Lottkastare, Sortiarius, den
hwars syssla war at kasta lott.
Denna heliga förrättning utöfwades af
män och qwinnor, walde af Pontifex.
De som kastade lott, hade icke
rättighet at draga lott; utan dertil
nyttjades et barn.
Lottkasterska, Sortiaria, en
qwinna som kastade lott. De ifrån
Thessalien sades genom sin
kjusningskonst kunna draga månen ner på
jorden. De hemtade sina hexerier ifrån
de giftiga örter som ymnigt wäxte i
deras land, allt ifrån den tid
Cerberus, under sin färd genom
Thessalien fängslad förd af Herkules til
konungen i Mykenä, utspydde sitt gift
på alla örter. Ordet Lottkasterska,
sorcière, har sedermera blifwit utbytt
emot trollpacka.
Lottkastning, lottning, et
slags spådom. Den skedde oftast med
en sort tärningar, hwarpå woro
graverade några karakterer ell. ord,
hwilkas förklaring man sökte i enkom
dertil gjorda tabeller. Plägsederne
derwid woro olika: i några tempel
lottade man sjelf; i andra drogos
lotterne ur en urna, hwaraf det wanliga
grekiska uttrycket: "lotten är fallen".
Detta tärningspel föregicks alltid af
offer och många ceremonier.
Lacedæmonerne gingo en dag at rådfråga
lottdragningen i Dodona, i anledning
af några krig de ärnade företaga.
Efter slutade ceremonier och just då man
war i begrepp at med wördnad
företaga lottkastningen, kom Molessernes
konungs markatta i templet och slog
omkull urnan med lotterna. Den
förskräckta prestinnan sade til
Lacedæmonerne at de icke borde tänka på at
segra, utan endast at rädda sig; o. alle
skriftställare försäkra, at Lacedæmon
aldrig haft et mera olyckligt förebud.
– Den rygtbaraste lottkastningen
skedde i Præneste och Antium; i
Præneste war Lyckan, och Lyckorna i
Antium. Ursprunget til lotterne i
Præneste berättar Cicero wara följande:
en af inwånarne, Numerius
Sufficius, en hederlig och förnäm man, hade
ofta blifwit tilsagd i drömmen, äfw.
under hotelser, at begifwa sig til et
wisst ställe för at klyfwa en sten;
upskrämd af beständiga syner, hade han
farit dit, och då stenen war klufwen,
hade han deri funnit lotten graverad
med antika karakterer, på en
ekplanka. Detta ställe är nu kringstängdt o.
samwetsgrant wårdadt, i ans. til
Jupiter-barnet, som der är förestäldt
tillika med Juno, begge liggande i
Lyckans sköte, som gifwer dem di; och
alla mödrar hysa en utmärkt
wördnad derföre. – I Grekland och
Italien tog man en slik lottsedel ur
någon rygtbar skald, såsom Homerus o.
Euripides: det som träffades när
boken blef öppnad, war himmelens
beslut. 200 år efter Virgilii död satte
man et sådant wärde på hans verser,
at de troddes wara profetiska o.
jemngoda med lottningen i Præneste: ty
då Alexander Severus ännu lefde
såsom enskilt man, och Heliogabalus
war honom widrigt sinnad, fick han
til swar i Prænestes tempel detta ställe
hos Virgilius: "Skonte dig ödet, du
blefwe wisst en Marcellus”. –
Denna widskepelse smittade äfwen
Christenheten. Man slog up en eller flera
böcker af den H. Skrift, eller andra
heliga böcker, dem man lade på
altaret något före slutet af tredje och
sista dagen i fastan; derefter
undersöktes språket eller de första raderna
som träffades, och de ansägos
innefatta och förklara himmelens wilja o.
beslut, samt ofelbart uptäcka huru
saken skulle lyckas.
Louhi (Finns. M.), Pohjolas
hustru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
