Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mercurius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
109
ligen må anmärkas, at fablerne om M. hafwa af de
fleste lärde warit anledde endast såsom allegorier af
solens lopp o. af de fenomener som hon frambringar.
Den himmelske M. föreställer solen under
sommarsolståndet. Den underjordiske M. är solen under
wintern. Om han dödar en jätte, så är det et träsk han
uttorkar. Å andra sidan är Argus blott et emblem af
himmelen, der hundra ögon lysa, d.ä. otaliga stjernor;
och Io är emblem af jorden under bild af en ko, det
nyttigaste landtdjur. Om Juno, d.ä. regnet, förföljer
Io ända til Egypten, så will det säga at solen, mera
brännande på Nilens stränder, der förskingrar
dimmorna, och gör jorden mera fruktbar. Om M.
slutligen nedstiger til underjorden för at leda
skuggorna derifrån, så är det solen som går ned under
horisonten, och wid sin upgång tyckes jaga framför sig
mörker och irrbilder, nattens barn. Författaren til
Monde primitif, och den lärde Dupuis, hafwa nästan
handgripligen bewisat denna mening. Enligt dem är
caducén, som Homerus kallar den goldene stafwen, icke
annat än en solstråle som förjagar natten och
skuggorna: och ormen, som hos alla gamla folkslag war
en symbol af lifwet, är förenad i föreställningen af
solstrålen, för at uttrycka huru dagens stjerten
befruktar jorden, är wextkraftens fader, och tyckes
gifwa lif åt hela naturen. Apollo säges hafwa gifwit
caducén åt M., hwilket ytterligare bewisar at det
blott war en solstråle. Desse Gudar hafwa också ofta
blifwit förblandade. M. har et strålande hufwud
likasom Apollo. Om denne upfunnit lyran, låter wäxa
läkedomsörter, och anses såsom skaldernes Gud, så har
M. upfunnit lutan, är den störste läkaren i sitt
tidehwarf, och Gud för alla wältalare. Också hade de
et gemensamt altare i den Olympiske Jupiters tempel.
Slutligen firades de förnämsta af Gudens fester
öfwerallt i början af Maj, emedan solens eld då är
werksammast och mest lysande. En staty i kabinettet
Caspiano föreställer M. med en wingad mössa, som
nästan betäcker öronen. Guden är klädd i et slags west
som går ända ned til fötterna. Bakom hufwudet
framskjuta flera solstrålar, som tydligen
tilkännagifwa dagens stjerna. 2. – Se TRISMEGISTUS. 3.
– Et namn af Athénarne gifwet den första missdådaren
som aflifwades, när de woro flere, emedan han wisade
de återstående wägen til helwetet.
MERERIS, chef för de demoner som blanda sig i åska och
blixt at förderfwa luften och framkalla pesten.
MERETRIX (Skökan), et Veneris tilnamn i anledning af
det sätt hwarpå hon dyrkades på ön Cypern, der
qwinnorna för et wisst pris läto bruka sig, til
Gudinnans ära.
MERGIAN-BANU (Österl. M.), en Fé som ofta förekommer i
Österländska romaner. Hon wara Peris-ätten, d.w.s.
jättarne eller demonerne af det wackra slaget.
Diverne, deras fiender, som anfördes af Demrush, hade
fallit in i Persien och tagit M. til fånga. Demrush,
som fick henne på sin lott, wille njuta hennes ynnest;
men som han endast bemöttes med förakt, behandlades
hon illa och instängdes i en grotta under berget Kof.
Der forblef hon til dess hennes förföljare dödades af
Thahamurath, som återgaf henne friheten. Sedan hon
lockat sin befriare in i et olyckligt krig hwari han
stupade, lemnade den tröstlösa M. Persien och begaf
sig til Europa, der hon förwärfwade sig et stort rygte
under namn af den Morganska Féen (Fata Morgana).
MERGUS, et tilnamn som Æsacus fick, då han
förwandlades til lom.
MERIONES, 1. – son af Molus och Melphis, war en af
Helenas friare: genom sin ed förbunden at förswara den
gemål hon utwalt, förde han med Idomeneus 80 galejer
ifrån Kreta. Han utmärkte sig wid Troias belägring och
wid de lekar som anställdes i anledning af Patrokli
död, der han wann priset för bågskjutning och
lans-kastning. Homerus säger honom wara lik
mannamördaren Ares eller Mars. I striden körde han
Idomenei wagn. 2.– Jasons son, namnkunnig för sin
ofantliga rikedom och sin girighet.
MERI-TURSAS (Finnl. Myth.) en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
