Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nilen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
169
ära sjöng wid gästabuden och lekarna samma hymner o.
sånger som wid Jupiters stora högtider. Presterne
gåfwo honom titel af Helig, som Mercurius Trismegistus
kallade honom, och som man igenfinner på en gammal
medalj i Morosinis kabinett. Derifrån kom den
ytterliga wördnad som Egyptierne hyste för denna
flodens watten: det ansågs för okränkbart och
gudomligt; anwändes wid de förnämsta
religions-ceremonier, och bars med pomp wid offentliga
processioner i käril, hwilka slutligen ställdes på
altaren, för at der tilbedjas såsom heliga bilder af
Isis och Osiris, Nilens Genier, och infor hwilka
presterne nedföllo på sina ansigten. – Wid
sommarsolståndet hedrades N. mest, när dess watten
hunnit sin största höjd. Dä öppnades dess kanaler i
konungens och rikets herrars närwaro, under et
ofantlig tillopp af folk på flodens stränder. Osiris’
och Isis’ prester buro under en högtidlig pomp
Gudarnes bilder, hwilkas bröllop då firades; och deras
förenade bilder woro, efter egyptiska systemet, en
förebild af det ägtenstap som då ingicks emellan
Egypti land taget för Isis och N. ansedd för Osiris,
enligt Plutarchi upgift. Alla religiösa ceremonier
slutades då med et offer åt N. af en ung flicka som
kastades i floden. – Som den wackra Nilbilden i
Tuileries är en copia af antiken, o. Millins
beskrifning deröfwer lemnar ingenting öfrigt at önska,
sker läsaren säkert et nöje at den här blir införd.
“Denna sköna Nilstod är en copia efter et det
rygtbaraste arbete, hwaröfwer Italien kan skryta. Den
uptäcktes under Leo X, som lät upställa den på
Vaticanen, nära Tiberns bildstod, och laga den af
Gaspard Sibilla, det PioClementinska Musei
bildhuggare. Flodfiguren ligger på en sokel, hwars
plan föreställer wågor; dess majestätiska hufwud har
håret åt sidan något upstruket, och en krans af frukt
och blad, som tyckas wara af Laurus persea. Wenstra
armbågen hwilar på en Sfinx: i högra handen håller han
et stort ymnighetshorn, fullt med drufwor, ax, wilda
roser och frukt af egyptijk ari-rot, Arum colocasia:
Midtuti upreser sig en plogrist. Högra handen, som är
kastad utåt weka lifwet, håller et axknippe: Gudens
ansigte är lugnt och mildt; det utmärker en
beskyddande och wälgörande Gudamagt. Ingenting kan
uttrycka det behag, hwarmed konstnären grupperat de 16
barnen, som utmärka höjden af 16 cubiti, den mest
gynnande för Egyptens fruktbarhet. Dessa barn kallades
hos de gamle Cubiti; somliga leka omkring honom; andra
roa sig med at reta en krokodil och en ichneumon til
enwig. En del hjelper hwarandra at klättra up på
kolossens kraftfulla lemmar och på fullhornet: en som
sitter på axeln håller Guden i hårat, för at ickefalla
ned ifrån en så ofantlig höjd. Den käckaste har
klifwit up midti fullhornet, der han ligger på knä med
armarne i kors öfwer bröstet, och tyckes äska
kamraternes beundran. En bland dem lyfter på Gudens
wida mantel, och tyckes wissa öfwerhölja dess källa,
som den tiden war okänd: en annan sitter på Sfinx, och
en går kapprak utåt weka lifwet. Sfinxen är på det
wackraste sätt arbetad; dess anletsdrag äro så ädla,
at man tydligen kan se det artisten icke föreställt et
widunder, utan en allegorisk, helig och mystisk
warelse, emblemet af himmelstecknet Lejonet och
Jungfrun, under hwilka N. stiger, eller snarare
allegorien af N. sjelf, enligt den lärde Zoegas
iakttagelser. På tre sidor af basen ses accessoirer,
som hafwa afseende på hufwudämnet: först ser man
floden som upwäller ur sin hufwudkälla, den et barn
öfwerhöljer med en slöja. Midtur floden upresa sig
stånd af Nymphæ, eller Näckrosen. Man ser twå oxar til
wenster ibland örterna, samt striden emellan
krokodilen o. ichneumon. En Ibis står bredwid
krokodilen, och en flodhäst griper honom i stjerten
medan han lurar på ichneumon. Twå män i en båt anfalla
en flodhäst; twå andra äfwen i båt angripa en
krokodil. Desse små personer äro Tentyriter, som bodde
på en ö i floden; de woro mycket småwäxte, säger
Plinius, men anföllo och kufwade krokodiler med et
owanligt mannamod. På flera ställen ses krokodilen och
flodhästen, denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
