Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Orgierne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
hwart tredje år, deraf kallades de Trieterica. I
början firades O. med få ceremonier. Man bar i början
i processionen blott en kruka med win och en winranka;
sedan kom bocken som offrades såsom förhatlig för
Bacchus, hwars wingårdar han förstörde; slutligen
syntes den hemlighetsfulla korgen åtföljd af
Phallophorerne. Men denna enkelhet räckte icke länge,
och luxen, införd af rikdomarne, insmög sig snart i de
religiösa ceremonierne. På högtidsdagar såg man karlar
och qwinnor med murgrönkransar och håret kring
axlarna, nästan nakna, springa omkring på gatorna och
skrika som galningar: Evohe Bacche, m.m. Midti denna
skara sågos druckne personer, klädde som Satyrer,
Fauner och Silenus, göra åtskilliga griningar och
kroppswridningar, der blygsamheten föga skonades.
Derefter kom en trupp ridande på åsnor, åtföljd af
Fauner, Bacchanter, Thyiader, Mimallonider, Najader,
Nymfer o. Tityrer, som fyllde staden med sina
wrålningar. Efter denna bullersamma trupp buros bilder
af Segergudinnan, och altaren i form af winstockor,
krönta med murgrön, hwarpå brunno rökelse och andra
wälluktande saker. Derpå följde flere wagnar lastade
med thyrser, wapen, kronor, tunnor, krukor och andra
kärl, trefötter o. pannor. Unga flickor tågade
efteråt, och buro korgar hwari lågo festens mysteriösa
föremål; derföre hette de Cistophorer. De följdes af
Phallophorerne med en chor af Ithyphallophorer, klädde
som Fauner, hwilka agerade druckne, och sjöngo
supwisor til Bacchi ära. Tåget slutades med en trupp
Bacchanter, krönte med murgrön inflätad med idegran
och ormar. Midtunder denna högtidlighet infunno sig
nakna qwinnor som piskade sig, andra sönderklöste
skinnet; man bedref med ett ord alla de brott som
upmuntras af fylleri, efterdöme, strafflöshet o. den
mildaste liderlighet. Också fann regeringen sig
föranlåten at förbjuda dem. Diagonhus afskaffade dem i
Thebœ, och et Rådsbestut som utkom i Roms år 566,
förböd dem wid lifsstraff och för alltid öfwer hela
riket. – En mängd antika bas-reliefer och grekiska
vaser föreställa Orgierne. Giulio Romano är den ende
af sednare tiders målare, som gifwit dem mesta wärma.
ORGILOS, snarsticken, et Hiobi tilnamn.
ORGIOPHANTER, de förnämtste embetsmän ell.
offerprester wid Orgierne. De stodo under Orgigsterna;
ty hos Grekerne war det qwinnor som förestodo Bacchi
myterier.
ORGYA, små bilder, som wårdades mycket sorgfälligt af
de i Bacchi mysterier inwigda qwinnor. Wid Gudens fest
buro de dessa bilder i skogen under et rysligt wrålande.
ORIBASUS, bergspringaren, en af Aktœons hundar.
ORIGO, Didos första namn.
ORILOCHIA, se OREILOCHIA.
ORION, 1. – krigsgudens namn hos Partherne. 2. – Son
af Neptunus och Euryale, enligt Homerus. Jfr HYRIEUS
2. Han gjorde sig rygtbar genom sin kärlek för
astronomien, den hon hade lärt sig af Atlas, och genom
sitt tycke för jagt, som han ännu bibehåller i Elysén,
enligt skaldernes upgift. Han war en af de skönaste
män på sin tid. Då Homerus talar om Neptuni begge
söner, Ephialtes och Otus, säger han at deras fägring
gaf endast wika för O:s. Han war af en så ansenlig
waxt, at man gjort honom til en jätte sam räckte med
hufwudet öfwer wågorna. En gång då han passerade
hafwet på detta sätt, blef Diana warse hufwudet utan
at weta hwad det war, och wille försöka sin
skicklighet i narwaro af Apollo, som hade utmanat
henne, då hon rigtade så wäl, at O. träffades af en
bland hennes dödande pilar. Sedan hans första hustru
Side war död, hwilken beröftvades honom genom Junos
wrede, wille han gifta sig med Œnopions dotter Merope;
men fadern, som icke wille ha en sådan måg, söp honom
full och stack ut ögonen på honon, samt lät honom
ligga på hafsstranden. O. stod up, sedan wärken
afstadnat, och begaf sig til en smedja, der han råkade
en ung gosse, och satte honom på sina axlar, med
begäran at bli ledsagad dit der solen upgår. Der
återfick han sin syn och wände tilbaka för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
