Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Orpheus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någre räkna ända til 5 med namnet
Orpheus. Det torde förhålla sig med
detta namn som med Herkulis, at man
satt på en endas räkning hwad som
tilhör flera. O. war son af Œagrus,
konung i Thracien, och Musen
Calliope enligt andra af Apollo o. Clio,
samt fader til Museus och lärjunge af
Linus. Skiclig musicus, hade han
isynn. öfwat sig på lyran, den han
fick til skänks af Apollo eller
Mercurius, och den han hade ökat med twå
strängar til de sju hon förut ägde.
Hans toner woro så melodiska, at han
förtjuste til o. med liflösa ting.
Wilddjuren glömde wid hans fötter sin
wildhet, fåglarne slogo ned i träden
rundtomkring; wädren blåste åt motsatt
led, floderna stadnade i deras lopp,
och träden walsade omkring honom.
Filosof och theolog, war han nära at
förena den öfwerste-presterliga
wärdigheten med den konungsliga, i
anledning hwaraf Horatius kallar honom
himlarnes tjenare och tolk. Af sin
fader Œagrus hade han redan fått den
första underwisningen i theologien, då
han blef inwigd i Bacchi mysterier;
och under sina resor blef han så
fullkomlig i denna wetenskap, at han
anses som den hedniska gudalärans fader.
Det är också han, säger man, som
ifrån Egypten til Grekland öfwerförde
försoningen för brott, Bacchi dyrkan,
Hekate Chthonias’ och Cereris, tillika
med de såkallade Orphiska mysterierna.
O. afhöll sig från köttmat, och hade
afsky för egg, emedan egget war, efter
hans tanke, alla warelsers grundämne;
principen för den kosmogoni han hade
lärt sig hos Egyptierne. Hans
nedstigande til underwerlden är allmänt
kändt. Då döden hade beröfwat
honom Eurydice, ansåg han för sin
skyldighet at söka henne til och med hos
de döde. Han tog sin lyra, nedsteg
genom Tenaren til Stygens stränder,
förkjuste genom sin behagliga sång
afgrundsmagterna, gjorde dem känsliga
för hans sorg, och fick deras tillåtelse
at återföra sin maka til lifwet, emot
willkor at icke se på henne förr än han
kommit utom underwerldens område.
Den otålige O. glömde förbudet, och
såg Eurydice för sista gången. I
öfwermåttet af förtwiflan beröfwade han
sig sjelf lifwet. Någre låta honom dö
genom et åskslag, til straff derföre at
han för profane uppenbarat mysterierne.
Plato säger at Gudarne straffade
honom derföre, at han wid Eurydices
död låtsade en sorg som han icke kände.
Enligt en annan tradition blef han
ihjelsliten af Thraciska gwinnor; men
orsaken til deras ursinnighet berättas
olika. Enligt somlige skall Venus
hafwa blifwit upretad emot Orphej moder
Calliope, emedan hon tildömt Adonis
åt Proserpina, och derföre ingifwit
Thraciens qwinnor en så rasande
passion för honom, at de slogos om hwem
han först skulle tillhöra, och sleto sönder
honom i densamma. Andre påstå at
de gjorde det derföre at han nekade
dem deltaga i Orgierne. Någre
förlägga stället för detta ohyggliga
upträde i Macedonien, nära staden Dion,
der man såg hans grafwård. Enligt
Virgilius war O., efter Eurydices
död, känslolös för kärlekens behag, och
detta förakt straffades af Bacchanter,
som på fälten förspridde hans lemmar,
och kastade hufwudet i floden Hebrus.
Ovidius tillägger, at hufwudet fördes
med strömmen til hafwet och stadnade
nära ön Lesbos, samt at tungan
framstaplade ömkeliga ljud. En orm wille
bita det, men Apollo förwandlar
honom i ögonblicket til sten. Som
qwinnornas brott förblef ostraffadt,
hemsökte himmelen landet med pest; och
oraklet, som rådfrågades, swarade, at
om de wille se landsplågan uphöra,
borde de söka rätt på Orphei hufwud,
och anställa en prägtig begängelsefest.
Slutligen hittades det af en fiskare
wid utloppet af floden Metes, alldeles
oförändradt. Sedan upbyggdes der et
tempel, hwarest O. dyrkades såsom
Gud! men qwinnor fingo aldrig inträde.
Plutarchus säger at ännu i hans tid
plägade Thracierne brännmärka sina
qwinnor, för at hämnas Orphei död.
Folket påstod, at de näktergalar som
hade sina nästen omkring hans graf,
sjöngo med mera styrka och behag än
de andra. – Såsom skald tilskrifwer
man O. upfinningen af hexametern,
samt at han författat sånger öfwer
Jättarnes krig, Proserpinas
bortröfwande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
