Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paphlagonius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt Homerus, sitt namn åt
Paphlagonien.
PAPHLAGONIUS, en bäck som flöt
wid foten af berget Ida. Enligt
skalderne hade den upkommit af blodet
efter Memnon, som dödades af Achilles.
PAPHOS, en stad på ön Cypern,
mera egentligt helgad åt Venus än
det öfriga af ön. Templet war det
prägtigaste man wille se.
Wördnaden derföre sträckte sig ända til dess
prester. Cato lät tilbjuda konung
Ptolemæus at blifwa öfwerste prest,
om han wille öfwerlemna Cypern åt
Romarne, emedan han ansåg denna
wärdighet såsom ersättning för et
konungarike. I detta tempel slagtades
inga offerdjur; der brann icke annat
än rökelse, och Gudinnan andades blott
wällukt. Hon föreställdes åkande i en
wagn åtföljd af kärleksgudar, samt
dragen af swanor och dufwor. Öfwerallt
blänkte guld och azur af det
konstrikaste arbete. Store konstnärers
mästerstycken ådrogo sig ensamt mängdens
upmärksåmhet. Tacitus omtalar et
ypperligt altare som der wäckte allas
beundran, och på hwilket brann en eld,
den intet regn kunde utsläcka.
1. PAPHUS, son af Pygmalion och
Eburnea, som förut war en
elfenbensstod. Han gaf sitt namn åt staden
Paphos.
2. – Son af Cinyras.
PAPIA (LEX), en lag som gaf
Öfwerste-presten magt at wälja tjuge unga
jungfrur til Vestas altartjenst.
PAPIRIA (Lex de consecratione),
en lag utgifwen af Tribunen Q.
Papirius, som förböd at, utan folkets
tillåtelse, inwiga jord, tempel eller
något annat.
PAPPÆUS, et Jupiters tilnamn hos
Scytherne.
PAPPER (Mah.M.). Papper, isynn.
det som är skrifwet, är en helig sak
för Mahometanerne. De anse för
skamligt at upbränna, sönderslita ell. kasta
bort det, isynn. at anwända det til
osnygga behof, emedan, säga de, Guds
eller helgonens namn kan wara
skrifwet derpå; och om äfwen ingenting
är skrifwet, kan man skrifwa heliga
saker derpå.
PAPPOSILENUS. Sileni farfar. Han
föreställdes med et yfwigt skägg som
betäckte munnen, och et förskräckligt
ansigte, så at han mera liknade et
wilddjur än en menniska.
PAPREMIS, en stad i Egypten, der
Mars ärades med en särskilt dyrkan.
Ifrån solens upgång på högtidsdagen,
förde et wisst antal prester Gudens bild
i sitt gyldene skrin på en wagn med
fyra hjul, ifrån templet til et
närgränsande kapell, och derifrån til
templet; andre, wäpnade med klubbor,
gingo til portarna, under det en
tredje trupp, wäpnad med samma wapen,
ställde sig i linie midtemot presterne
som bewakade ingången. Då desse
wägrade at släppa dem in, wankades et
blodigt slagsmål, hwarwid mången
tilsatte lifwet. Detta barbariska bruk
skedde til åminnelse deraf, at Mars,
som war upfostrad på landet, kom at
helsa på sin mor, då hennes betjening,
som icke kände honom, wägrade at
släppa honom in. Mars, twungen at
draga sig tilbaka, samlade några
kamrater, återkom, angrep betjenterne och
trängde sig med wåld in til modern.
Flodhästen njöt en särskilt dyrkan i
samma stad, til Mars’ ära, enligt
Herodotus, o. til Typhons enl. Jablonski.
PA-QUA (Chin. M.), en konst at
rådfråga andarne. Det wanligaste
sättet är at ställa sig framfor en bild,
och bränna et wisst slags rökelse,
under det man flera gånger slår pannan
emot jorden. Med mycken omsorg
frambäres til Guden en låda med
spadar af half fots längd, hwarpå äro
ristade gåtlika karakterer, hwilka
anses såsom lika många orakel. Sedan
de gjort flera bugningar, släpper man
på måfå en af spadarna, hwars
karakterer förklaras af bonzen som förestår
ceremonien: stundom rådfrågas et stort
plakat som är upslaget på muren, och
innehåller nyckeln til karaktererne.
PARA (Finn. M.), en trollkonors
willige tjenstande, som skall di mjölk
af främmande kor, ysta det i sin mage
och bära i smörkärnan.
PARABARAVASTA, Guds namn i
några Indiska landskap.
PARABRAHMA (Ind. M.), den
förste af Indiens Gudar. En dag fick
han lust at wisa sig i en synlig
skapnad , och antog mensklig form. Det
första han företog war at afla en son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
