- Project Runeberg -  Ordbok i fabelläran eller Allmän mythologi / Sednare delen /
274

(1831-1836) [MARC] Author: Carl Erik Deléen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Pepromene ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dinnans, Jupiters och hjeltarnes dater
föreställda. Den bars wid
processionerna i Panathenæa, eller snarare
fördes detta namnkunniga segel på et
skepp genom Ceramicus ända til
Cereris tempel, hwarifrån det
återbragtes til slottet. Romerska damerna
följde bruket i Athén, och offrade
hwart femte år en prägtig robe åt
Minerva.

PEPROMENE, se AISA.

PERAHAR (Ind. M.) en helig måne
hos folket på Cejlon, som förnyas i
Juni ell. Juli månad. Denna måne
är utmärkt genom en stor folksamling
i de åtskilliga hus som äro inwigde
til religionsöfningar.

PERANNA, se ANNA PERENNA.

PERANTHUS, son af Argus, och
fader til konung Triopas i Argos.

PERASIA, Dianas tilnamn,
dyrkad i Castabala i Cilicien, i
anledning deraf at hon farit öfwer sjön för
at komma til detta ställe.

PERATOSKOPIEN, et slags spådom
genom åskådande af owanliga saker
som wisade sig i luften.

PERATUS, son af Neptunus och
Calchinia, dotter af Leucippus 5.

PERCUNUS, en afgud hos de gamla
Preussarne, til hwars ära underhölls
en beständig eld af ekwed; och om
presten, som kallades Waidelotte, låt den
utslockna, kostade det honom lifwet.
Desse afgudadyrkare trodde, at när
åskan gick, samtal de öfwerste-presten,
Koive, med denne Gud, och kastade sig
ned för at tilbedja honom och utbedja
sig wackert wäder. Han är
förmodligen densamme som Perun.

PERDIX, Dædali syster, såg sin son
förwandlas til rapphöns. Se TALUS.

PERDOITES, en afgud hos de gamla
Preussare, isynn. dyrkad af sjömän,
som tilegnade honom wäldet öfwer
watten och wind. Han åkallades i
storm, o. då man kom lyckliat i hamn,
underläts aldrig at genom offer betyga
sin tacksamhet. Fiskare wisade honom
äfwen en synnerlig dyrkan, at fisket
måtte blifwa lyckligt. Han
föreställdes såsom en ängel af jättelik wäxt,
stående på wattnat och styrande
windarne efter sitt behag. Hans prest
kallades Sigonotta.

PEREDIA, et namn tilwerkadt af
Plautus, för at utmärka den
personifierade hungern.

PEREGRINI DII, främmande
Gudar som Romarne antagit efter de
folkslag de underkufwat. I
republikens första tid war det förbudet at
införa i staden främmande gudar, men
sedermera blef denna lag ej så strängt
iakttagen, så at man slutligen blott
i Rom räknade mer än 420 tempel.

PEREGRINUS, med tilnamnet
Protheus, war en cynisk filosof, som för
at härma Herkules, brände sig wid
Olympiska spelen. Efter hans död
upreste hans medborgare åt honom en
bildstod, som påstods gifwa orakel.

PERENNA, et auspicium som togs
i Rom innan man gick öfwer bäcken
Petronia, som flöt ut i Tibern.

PERETHUS, en af Lykaons 50 söner.

PEREUS, war son af Elatus och
Laodice, samt fader til Neæra, som,
enligt Apollodorus, war gift med
Aleus, och, enligt Pausanias, med
Autolycus.

PERFICA, en Romersk Gudinna,
likwäl ibland de oanständiga, som
troddes bringa et bröllop til slut.

PERGÆA, Dianas tilnamn efter
staden Perga i Pamphylien, der hon
war dyrkad. Hon föreställdes med en
pik i wenstra handen, och en krans i
den högra; wid fötterna stod en hund
med hufwudet wändt åt Gudinnan,
likasom wille han begära kransen til
belöning för sina trogna tjenster.

PERGAMA, slottet i Troja,
stundom sjelfwa staden.

PERGAMEA VATES, den
Pergameiska spåqwinnan Cassandra, konung
Priami dotter.

PERGAMENUS, Æskulapins,
dyrkad i Pergamus.

PERGAMEUS DEUS, Æskulapius.

1. PERGAMUS, en stad i Mysien,
rygtbar genom Æskulapii dyrkan och
Gudamoderns bildstod, som fördes til
Rom i Attali tid.

2. – En stad på Kreta, anlagd
af Æneas, eller af Agamemnon.

3. – Den siste af Pyrrhi och
Andromaches söner. Han begaf sig til
Asien för at söka sin lycka, och då
han uppehöll sig i Teuthrania, der
Arius regerade, dödade han honom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:11:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fabellaran/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free