Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Piajer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ren må läkas. Endast ärren återstå,
som göra at han ser ur såsom klädd
i rutigt sidensårs. När ändtligen
pröfwotiden är förbi, ledes candidaten
ut i en tjock skog, der man letar up
et bo med et slags flugor som likna
wåra getingar, men äro större och
giftigare, och så förargerliga, at
Fransmännen kallat dem flugor utan
förstånd. Ögonen förbindas med hans
camisa eller förkläde, för at akta
synen för flugornas sting: man tilsäger
honom at wara rask och undergå detta
sista prof, som sätter inseglet på hans
sällhet, hwarpå man slår til flugboet
med en käpp. Flugorna bli rasande,
flyga ut, slå ner på den olycklige,
och lemna gaddarne qwar i köttet,
hwaraf han genast swäller up under
olidliga qwal. Piajerne skynda fram,
helsa honom, omfamna honom såsom
en kär medbroder, och begifwa sig til
kalaset som han för dem låtit
anställa. Det är först efter denna långa
curs af prof och försakelser som han
blir berättigad at göra sjukbesök. –
Nu tar han sin skada igen för alla
sina utgifter och allt sitt lidande, i
det han plundrar de sjuke på allt hwad
de äga. Ju rikare de äro, ju
dödligare säger han at sjukdomen är. Han
undersöker den sjuke, trefwar på alla
hans lemmar, klämmer dem, blåser
på dem, och reser slutligen up en liten
koja bredwid huset, hwari den sjuke
lägges. Der betäckes han med löf,
och Piajen inträder med alla sina
instrumenter i en påse, och en stor
kalebass i handen, hwart ligga wissa torra
och hårda frön som likna peppar. Det
är trumman med hwilken han
framkallar djefwulen, som alltid anses wara
en orsak til sjukdomen. Han skakar
kalebassen, gör så mycket buller han
förmår, sjunger, skriker och ropar på
Irokan och Massuru, och håller i twå
til tre timmar et wäsende, som kan
göra en frisk menniska sjuk.
Slutligen förställer han sin röst, i det han
tager några frön i munnen, ell. talar
i en liten kalebass, och man hör en
förskräcklig röst som säger:
“Djefwulen är mycket ond på den sjuke, och
will efter många plågor slutligen göra
af med honom.” De närwarande,
som bliftva lika häpne öfwer denna
dom som den sjuke, begynna at
rysligen wråla och beswärja presten at
blidka hin onde. Han blir efter många
böner medgörlig, och tilsäger satan at
wara folk. Den dundrande rösten
swarar at han will hafwa det eller det,
och räcker det åt honom under den
lilla kojan. Nu blir frågan hwari
sjukdomen består och huru den skall
botas. Nya åkallelser, nya
fordringar, och man måste börja med skänker.
När den stackarn blifwit tilbörligen
plockad, nämner den listige
qwacksalfvaren den lidande kroppsdelen, o. spottar
ut små ben och dylikt strunt som han
förut smygt in i munnen: “Se der
orsaken til det onda, säger han;
skynda at bränna up det, och lita på at
den sjuke blir snart återställd.” –
Skulle allt detta krångel icke lyckas,
utan den sjuke dör, och man beskyller
den fräcka qwacksalfwaren derföre, har
han genast sitt swar färdigt: “Ni har
ej af godt hjerta gjort satan eder
gåfwa, och han har ånyo blifwit ond på
er.” En af dessa piajer, mera kär än
egennyttig, lät dem som rådfrågade
honom dö af twinsot, friade sedan til
deras enkor, och blef på sådant sätt
gift med tre hustrur.
PIALIA, heliga lekar och strider,
som Antoninus Pius stiftat i
Pouzzoli til Adriani ära.
PIANER (Ind. M.)
Sommona-Codoms tempel hos Siameserne.
PIASUS, befälhafware hos
Pelasgerne, dyrkad i Larissa nära Cumœ.
Han blef kär i sin egen dotter Larissa
o. kränkte henne. Brinnande af hämnd
såg hon en dag fadern stå lutad öfwer
et kar fullt med win, då hon skuffade
honom deri och dränkte honom.
PICATAPHORUS. Så kalla
stjerntydare det 8:de himlahuset, hwaraf
de spå om menniskans död och arftägt.
Det kallas äfwen öfra porten, det lata
stället, döds- och arfwehuset.
PICENUM, et landskap i Italien,
nu kalladt Marchia d’Ancona. Landet
skall hafwa fått sitt namn efter konung
Picus i Italien, som blef förwandlad
til hackspik, och satte sig på
Picenernes fanor, när de skulle flytta från
Sabinernes land til Asculum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
