Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Talismaner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönder likasom på kopparormen. –
Tzetzes berättar, at en filosof
hämmade en pest i Antiochia genom en
talisman af sten, hwari et
Charonhufwud war graverad.
Det finnes tre slags talismaner:
astronomiska, magiska och blandade. De
astronomiska igenkännas på de
himmelstecken eller stjernbilder, som derpå
äro graverade tillika med andra
figurer och några obegripliga charakterer.
De magiska hafwa owanliga figurer,
med widskepliga ord och namn på
okända änglar. De blandade äro
sammansatte af barbariska tecken o. namn,
men som icke äro widskepliga, eller
namn på okända änglar. De
nedgräfwas i jorden, likasom Romarne,
hwilka, för at mota fienden, nedgräfde
på gränsen en förtrollad bildstod,
sedan de uttalat några beswärjelse-ord
och anställt wissa offer, eller läggas
de på offentliga ställen, eller bär man
det på sig. Någre tro at Apollonius
från Tyana är förste uphofsmannen
til wetenskapen om T.; men andre tro
at Egyptierne upfunnit den, hwilket
ock Herodotus tyckes wissa angifwa,
då han säger ett de woro de förste
som gåfwo namn åt de tolf
himlagudarne, och graverade djur i stenar.
Inwånarne på ön Samothrace gjorde
talismaner med guldringar, som hade
jern insättadt istället för ädla stenar.
Petronius nämner derom, då han
säger, at Trimalcion bar en guldring
omgifwen med stjerner af jern.
Gudarne som man kallade Samothrakes,
woro de som förestodo wetenskapen om
T., hwilket bekräftas af inskrifterne
på de tre altaren, om hwilka
Tertullianus talar: “Framför pelarne,
säger han, stå tre altaren inwigda åt
tre slags gudar, som benämnas Store,
Mägtige och Starke, och som tros wara
Samothrakes.” Apollonius
omtalar tre gudomligheter, hwartil han
lägger Mercurius, och anför de
barbariska namnen på dessa Gudar, som
det war förbudet at uppenbara, neml.
Axierus, Axiocerso, Axiocersus o.
Casmilus, som han säger wara Cesar,
Proserpina, Pluto och Mercurius. –
Egyptierne, af hwilka de flesta andra
folkslag lärt hemligheten af dessa
ringar, bade äfwen andra T. för alla
delar af kroppen. Det är kanske
derföre man finner så många små
figurer af gudar, menniskor och djur i
landets gamla grafwar. Enligt deras
tanke hade wissa stenar skurne i form
af tordyflar, en synnerlig kraft at
skaffa styrka och mod åt dem som buro
sådana, emedan, säger Ælianus, ibland
detta djur icke finnas några honor,
och det är en afbild af Solen.
Wanligen betjente de sig af Serapis’ figur,
af Canopi, hökens o. äspingens, emot
de sjukdomar som kunde upkomma af
de fyra elementerna. De äldste T.
gjordes af örter, grenar eller rötter;
Josephus angifwer Salomo såsom
deras upfinnare. Man satte äfwen
grodfigurer i T. – Siameserne hafwa
äfwen T. och magiska charakteren, som
de mycket begagna. De tro sig
derigenom kunna blifwa osårbare och
döda sina fiender. Då någon är
sinnad at göra något bokstreck, och han
frugtar at bli uptäckt, nyttjar han
samma T., för at hindra folket at
skria, och hundar at skälla. –
Araberne, som äro mycket begifne på
stjerntyderi, kringspridde T. i Europa,
efter Maurernes infall i Spanien; och
det är icke 200 år sedan denna
widskepelse war mycket i swang i
Frankrike. Gregoire de Tours berättar helt
allwarsamt, at Paris byggdes under
en constellation som bewarade staden
för eldswådor, ormar och möss; och
at före den stora eldswådan ar 585,
hade man under gräfningen i et
brohwalf funnit de twå T. som bewarade
staden, neml. en orm och en mus af
koppar. Se TALYS.
(Mah. M.) Lägre betjening i
Moskéerne. De äro at anse såsom
Imanernes klockare; de utmärka
bönstunderne derigenom at de wända om et
timglas hwar fjerde timme, och under
Bajramsfesten sjunga de tillika med
Iman och swara honom.
TALISSONER, prester hos de gamla
hedniske Preussarne. De höllo et slags
åminnelsetal öfwer de döde, och
prisade dem för den stöld, osedlighet och
andra brott som de begått under
deras lefnad. Derefter blickade de upåt
himmelen, och ropade at de sågo den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
