Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Theseus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
des, emedan han ansågs såsom en af
de rygtbaraste bland Erechthei
ättlingar, eller åtminstone bland dess
efterträdare: ty det är twifwel
underkastadt om T. härstammade ifrån
honom. Han kallas ock stundom
Neptuni son: ty Pittheus, som wille
dölja det förbund han ingått med
Ægeus, förklarade, när hans dotter blef
hafwande at hon haft besök af
Neptunus, som war den förnämste Guden
i Troezene. Sedermera yfdes T.
öfwer denna härkomst, och bewisade den
genom förwånande dater. Pausanias
berättar, at då T. kom til Kreta,
blef Minos otidig emot honom och
sade at han alldeles icke war Neptuns
son, såsom han inbillade sig, och til
bewis derpå kastade Minos sin ring
i hafwet. T. kastade sig genast efter,
fann ringen och förde den med sig,
tillika med en krona som Amphitrite
satt på hans hufwud. – Man
berättar flera drag af mannamod och
kroppsstyrka efter T:i första
ungdomsår. Hos Trœzeinerne gick den
sagan, at då Herkules en dag spisade
hos Pittheus, lade han af sig
lejonhuden när han satte sig til bords. Flera
af barnen i staden, ibland andra T., som
då war blott 7 år, sprungo til
slottet, men alla blefwo förskräckte för
lejonhuden, utom T., som ryckte yxan
ifrån en slaf, och i tanke at det war
et lefwande lejon, sprang fram för at
anfalla det. Innan Ægeus lemnade
Træzene, lade han sin fotbonad och
swärdet under en stor sten, och
befallte Æthra at icke skicka sin son til
honom i Athén före än han
förmådde uplyfta denna sten. T. war knappt
16 år gammal förr än han lyfte den
samt tog de saker den betäckte, och
hwarigenom han kunde gifwa sig
tilkänna såsom Ægei son. Han ko i
största hemlighet til Athén, och
wisade sig helt oförmodade i en fotsid
drägt, med et skönt lockigt hår som
swäfwade kring axlarna; när han kom
fram til den Delphiske Apollos
tempel, som war nära färdigt och
hwarpå endast fattades taket, hörde han
arbetarne på skämt fråga: “hwart
ärnar den der sköna stora flickan sig
så ensam? T. swarade ingenting
derpå, utan spände ifrån twå oxar för
en täckwagn, tog hela kuren och
kastade den långt upöfwer hufwudet på
dem som arbetade på tempeltaket. –
Innan T. gaf sig tilkänna såsom
arfwing til Athéns thron, beslöt han
at göra sig densamma wärdig.
Herkulis ära och tapperhet sporrade
honom lifligt. Den beundran Herkulis
lefnad honom ingaf, säger Plutarch,
gjorde at hjeltens bragder återkomma
för honom i drömmen, och wäckte hos
honom et häftigt begär at likna
denna halfgud. Slägtskapen dem
emellan ökade ännu mer denna täflan: ty
Pittheus, fader til Æthra, war
broder til Alkmenes moder Lysidice. T.
föresatte sig derföre at söka äventyr,
och begynte med at rensa Attika ifrån
de stråtröfware hwaraf det oroades.
Efter dessa förrättningar begaf han
sig til stränderna af floden Cephisus,
och lät rena sig af Phytali ättlingar
wid Jupiter Melichii altare, sedan
han sölat sina händer i så många
stråtröfwares blod, och ibland andra
Sinis’, sin egen slägting och som
likasom han, härstammade ifrån
Pitheus. Efter dessa bragder återkom
T. til Athén för at der göra sig
känd, men fann staden i högsta
förwirnring. – Medea regerade der i
Ægei namn; och då hon fick weta
at en främling hade anländt, om
hwilken rygtet utspridde nästan otroliga
saker, sökte hon at göra honom
misstänkt hos Konungen, och kom
öfwerens med honom at förgifwa Theseus
wid en måltid på slottet. Men just
då T. skulle swälja förgiftet,
igenkände Ægeus sin son på swärdfästet, och
förjagade Medea, hwars onda anslag
han nu uptäckte. Pallantiderne, som
sågo at T. war igenkänd, kunde icke
dölja sin harm, och stämplade emot
Ægeus, hwars arftagare de trodde sig
ensamt wara. Sammangaddningen
blef uptäckt och skingrad genom
Pallas’ och hans barns död, hwilka alla
stupade för T.; men dessa mord, ehuru
ansedda för nödwändiga, twingade
hjelten at för ett år lemna Athén,
hwarefter han frikändes af den domstol som
sammanträdde i den Delphiske
Apollos tempel. – Någon tid derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
