Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Thor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det långa skägget, och jorden dundrade
under handens slag. Men Loke stod
hjelpsam wid hans sida; begge gå til
Frejas sal, för at låna Fjäderhamnen
och upleta Mjolner. Hon lemnade
den gerna. Fjäderhamnen hwen, och
Loke flög til dess han kom utom Asars
gårdar och inom Jättewerlden.
Drotten Thrymer satt på en hög, snodde
guldband åt sina hundar, och jemnade
hästarnes manar. I förställd
okunnighet frågar han: huru står det til
med Asarne, efter du ensam kommer
til Jötunheim? Loke måste bekänna
at det är illa, sedan Thrymer
förborgat Hlorridas hammare. Jätten
bekänner at dem är fästad åtta mil
under jord, och lemnas icke tilbaka,
om ej Freja föres til honom såsom
brud. – Tilbaka hwen fjäderhamnen,
och Thor ropade mot den kommande
Loke, at få weta utgången af ärendet.
Högt i luften ljudade den bedröfliga
underrättelsen, och begge gingo at åter
träffa Freja. Thor sade: påkläd dig,
Freja, din brudslöja, så fara wi båda til
Jötunheim. – Freja fnös af harm, så at
Gudasalen skakades och smycket Brysing
flög ifrån bröstet. – Asarne
samlades och lade råd i anseende til det
stora bekymret. Då framsteg
Haimdal och tilstyrkte, at kläda Thor uti
bruddrägt, låta nycklar klinga wid
hans sida, qwinnokläder fladdra om
hans knä. Brysing pryda halsen och
dyrbara stenar skimra på bröstet. Thor
wredgades och wille icke fara i
käringfärd; men Loke påminte honom om
hwad som stod på spel: Snart
månde jättar bo i Asgård, om du
icke will hemta din Hammare; och
tilbjöd sig at wara Brudtärna. Thor
lät då öfwertala sig och åkte med
Loke utåt Bifrosts bro, så at klippor
remnade och eldstrålar ljungade öfwer
jorden. – Då sjöng Thursedrotten
Thrymer: “Står opp, jättar, från
bänkarne och utbreder hyendet, ty nu
föres mig Niords dotter til maka,” –
Guld hade han ganska mycket, men
först då hade det glans för honom,
när det lyste på den wackraste
qwinna. Ringar hängde så lysande under
taket i hans sal, men de fägnade icke
hans öga, före än de glänste på
Frejas hwita arm. – Det led mot
aftonen och dukar utbreddes för de
samlade gästerna. Blind war Thrymer,
ty brånad gjorde honom blind, och
den spetsfundiga Tärnan (Thor) satt
der och påfann listiga tal. – Han
trodde nu at Freja förtärde all mat
på qwinnobordet och tunnor af det
bruna mjödet, emedan hon i åtta
dagar fastat af längtan efter
jättewerlden. Han trodde, at eld derföre
gnistrade i brudens skarpa ögon, då hon
slet sig ur hans famn, emedan hon ej
sofwit på åtta nätter af längtan
efter jättewerlden. – Systern, den
grymma jätteqwinnan, kom nu at
tilbjuda bruden sin ynnest för röda
ringar, medan Drotten befallte at
Mjolner skulle läggas på brudens knä
och hon wiqas til jättedrottning. –
Hjertat lågade i Thors bröst då han
kände sin hammare. Thursedrotten
och all hans slägt inwigdes åt Hel,
och jättesystern, som wågade fordra
brudgåfwa, fick hammarslag i stället
för röda ringar. – På detta sätt
bekom Odins son sin Hammare tilbaka.
I prosaiska Eddan berättas
följande af Thors bedrifter:
Thors resa til Geirrodsgård.
Det hade händt Loke en gång, då
han, för at förlusta sig, slög med Frigs
Falkhamn, at han af nyfikenhet for til
Geirrodsgård, der han såg et stort
palats. Der satte han sig, och såg in
åt fönstret. Geirrod fick se honom,
och befallte at fånga denna fågel, och
föra den til sig. Den som fick
befallningen hade mycken swårighet at
klättra up i höjden. Loke tyckte wäl
om, at denne hade så mycket beswär
med at komma up til honom, och
trodde at det war tid nog at rädda
sig, när mannen först war kommen
öfwer det wådligaste. Då Geirods
tjenare nu wille gripa efter honom,
slår Loke med wingarne, för at flyga
bort, och arbetar af alla krafter, men
fötterne hängde fast och han blef
gripen och förd til jätten Geirrod. –
Då denne såg honom i ögonen,
fattade han misstanke at det torde wara en
menniska, och bad honom tala. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
