Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Timen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wanpå. – Den elfte: dess attribut är
en tupp. Figuren håller
Venus-tecknet och draperiet är blått.– Den
tolfte; Mercurii tecken är dess
attribut. Hon flyger för at kasta sig ned
bakom horisonten. Draperiet är blått,
blandadt med hwitt och violett. Hon
håller en swan, en antydning på
dagens klarhet, genom dess hwita
fjädrar. – I en tafla af Mad. Cosway,
föreställande Timarnes dans,
förekommer den lyckliga idéen, at dagens
sista Time synes falla afsomnad i
armarna på Nattens första Timme.
TIMEN. Chineserne hafwa et tempel
helgad åt Timen; det tilslutes
aldrig, för at wisa det man bör
wara upmärksam på den flyende tiden.
TIMESIAS eller TIMESIUS,
inwånare i Clazomene. Han hade gjort
sitt fädernesland så stora tjenster, at
han der förwärfwade et nästan
gränslöst anseende. Han trodde sin magt
wara grundad på medborgarnes
kärlek, så framt han icke händelsewis
uptäckt at han war dem förhatlig. Då
han en dag gick förbi et ställe der
barn lekte med små ben, hörde han
dem tala med hwarandra. Det war
fråga om at få et ben at hoppa ur
sitt hål; saken syntes så swår, at de
flesta barnen påstodo det wara
omöjligt; men den som skulle spela, dömde
på helt annat sätt. “Gud gifwe, sade
han, at jag så kunde spränga hjernan
ur skallen på T., som jag tänker at
spränga detta benet ur sitt hål.” T.
begrep häraf at han war mycket
hatad i staden, och när han kom hem,
berättade han allt för sin hustru och
reste ur staden. Men innan han
fattade något wisst beslut, frågade han
oraklet, om han gjorde wäl i at
anlägga en coloni: “Sök er bifwärmar,
war swaret, och Ni får öfwerflöd på
getingar.” Det hände äfwen; ty då
han hade fort et sällskap Clazomenier
til Thracien, för at åter upbygga
Abdera, hade han icke dem hugnaden
at se sin anläggning fulländad, utan
Thracerne fördrefwo honom. Hundra
år derefter sågo inwånarne i Teios
sig nödsakade at öfwergifwa deras stad,
flyttade til Abdera, och förstodo at
det bibehålla sig. De hyste så mycken
wördnad för T., at de alltid dyrkade
honom såsom en halfgud, och helgade
åt honom heroiska monumenter.
TIMOR, frugtans Gud; war en helt
annan än Pavor.
TIMORIA, en Gudinna som isynn.
dyrkades af Lakedæmonierne.
TINAGOGO (Ind. M.) en pagod,
nära hwilken Mendez Pinto war
wittne til följande besynnerliga botöfning.
“Wi sågo, säger han, en otalig mängd
wigtskålar uphängda på kopparstänger,
hwari de fromme och botfärdige läto
wäga sig för at få syndernas
förlåtelse; och den motwigt enhwar lade i
andra skålen, swarade mot
beskaffenheten af deras fel. De som til ex.
förebrådde sig fråsseri, eller at hafwa
tilbragt året utan något slags
återhållsamhet, wägde sig med honing,
socker, egg och smör. De som
öfwerlemnat sig åt sinnliga nöjen, wägde
sig med bomull, fjäder, kläde, rökelse
och win. De som warit föga ömme
mot de fattige, wägde sig med
penningar; de late med wed, risgryn,
kol, boskap och frukt; de högmodige
med torr fisk, qwastar och kogödsel;
andre med mergpomada och
mandelmassa hopblandade, o.s.w.
Almosorna, so kommo presterne til nytta,
woro i sådant öfwerflöd, at de lågo
i stora högar. De fattige, som hade
ingenting at gifwa, offrade sitt hår,
och mer än hundra prester sutto der
som perukmakarepojkar, med fina saxar,
men sturska ända, ehuru de icke
hördes sjunga. Af detta hår, hwaraf
också sågos stora högar, woro mer än
tusen prester, upställde i ordning,
syslosatte at göra tåg, flätor, ringar och
armband, som de fromme köpte för at
bära dem såsom dyrbara bewis af
himmelens nåd. – Afguden war af
silfwer med menniskoansigte; den war
27 twerhänder hög; håret liknade en
Ethiopiers; näsan war alldeles
wanskaplig; läpparne mycket stora, det
öfriga af ansigtet högst löjligt, men
uttrycket sorgset och melankoliskt. I
handen höll han et slags stridsyxa,
temligcn lik en tunnbindare-bandknif.
Presterne sade, at han med detta
wapen föregående natten dödat den
glupska helwitesormen. Ormen som såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
