Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Venus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
607
nus Marina, eller Venus som upstiger ur hafwets sköte.
Det är under denna idé som hon föreställes oss af
skalder, målare och bildhuggare. – Då Ausonius talar
om Apelles’ Venus, säger han: “Se huru denne
förträfflige konstnär har lyckats at på det
fullkomligaste sätt uttrycka detta watten fullt af
skum som genomflyter hennes händer och hår”, utan at
dölja något af hennes behag; också då Minerva först
fick se henne, sade hon til Juno: “O Juno! öfwerlemnom
åt denna nyfödda Gudinna hela skönhetens pris.” – På
gamla minnesmärken ser man Venus upstigande ur Hafwet;
stundom af twenne Tritoner understödd på en stor
snäcka, och hållande i håret, hwarutur hafsskummet
flyter; stundom ridande på en delfin eller en hafsget,
åtföljd af Nereider och kärleksgudar. Enligt med denna
idé kallades hon Anadyomene, Aphrodite, Pontina och
Tritonia. – Homerus har följt en mindre narragtig
tradition om Venus, och säger at hon war Jupiters
dotter med Dione. Hos Plato förekomma 2:ne Venus, dem
han noga åtskiljer: den ena är den urgamla Venus,
hwars moder man icke känner, och som kallas den
himmelska Venus eller Urania; den andra är den som wi
kalla den allmänna Venus (Venus vulgaria). Cicero
antager et dubbelt större antal: “Ibland de åtskilliga
Venus, säger han, är den första en dotter af Himmelen
och Dagen, hwars tempel wi hafwa sett i Elis. Den
andra är född af hafwets skum: det är af henne och
Mercurius som Cupido skall wara född. Den tredje är
dotter af Jupiter och Dione; och blef gift med
Vulcanus; af henne och Mars föddes Anteros. Den fjerde
är född af Syria och Tyrus, kallas Astarte och gifte
sig med Adonis.” Pausanias omtalar, at hos Thebanerne
funnos tre bildstoder, gjorde af träwirket efter Cadmi
fartyg; den första war den himmelska Venus som
utmärkte en ren kärlek, skiljd ifrån alla kroppsliga
lustar; den andra war menighetens Venus, som utmärkte
en regellös kärlek; och den tredje war Venus
Apostrophia, eller den Bewarande, som afwände hjertat
ifrån all okyskhet. Af alla dessa Venus, med flera som
Mythologerne omtala, är det blott Venus Marina som
nästan ensam tillvunnit sig Grekernes och Romarnes
dyrkan. Det är hon, hwars historie blifwit upfylld med
de flesta lysande galanterier, såsom hennes
kärleksäventyr med Mars och Adonis, Æneas’ födelse,
o.s.w. Men om man skall tro flera nyare Mythologer, så
har det aldrig funnits någon annan Venus än Astarte,
Adonis’ maka, hwars dyrkan förblandades med planetens
af samma namn. Denna dyrkan kom ifrån Phenicien öfwer
til Grekiska öarna, och i synnerhet til Kythera, der
den först blef antagen; och templet på Kythera har
warit ansedt för det äldsta af dem som Venus haft i
Grekland: hwilket gaf anledning til den sägen, at
Gudinnan blifwit född i hafwet nära samma ö. – Venus
ansågs såsom en af de största Gudinnor; och som hon
gynnade passionerna, dyrkades hon på et henne wärdigt
sätt. Hennes tempel öppna för liderligheten, lärde den
förderfwade werlden, at, om man wederbörligen wille
dyrka kärlekens Gudinna, borde man icke göra minsta
afseende på blygsamhetens fordringar: flickorna
öfwerlemnade sig oförsynt i dessa tempel, och gifta
hustrur woro föga kyskare. Amathus, Kythera, Paphos,
Cnidus och Idalium m.fl. orter, som woro helgade åt
denna Gudinna, utmärkte sig genom de gemenaste
utswäfningar. Emedlerstid säger Plutarchus, at det
fanns et tempel inwigdt åt den beslöjade Venus. “Man
kan, säger han, icke omgifwa denna Gudinna med nog
skuggor, mörker och mysterier.” – Venus wakade öfwer
ägtenskapen; men egentligen öfwer kärleksintriger,
derföre ger man henne wanligen et hemlighetsfullt
bälte, som kallas Veneris gördel. – Juno, som wille
behaga Jupiter, bad Venus at få låna hennes gördel:
Gudinnan på Kythera lemnade den genast, och sade:
“Emottog denna wäfnad, och förwara den i eder barm;
der finnes allt hwad Ni önskar; och genom en hemlig
kjusningskraft, som icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
