Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vinajagien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födelse tilgick på et högst
besynnerligt sätt. Parvadi, Ixoras gemål,
badade en dag, och fick en så
brinnande lust at få barn, at et framstod
genast af swetten som hon samlade i
barmen; och hwad som är icke
mindre owanligt: barnet war redan så
stort som en 20 års yngling. Ixora
kommer hem, wet af ingenting och
får se en ungkarl umgås något
förtroligt med hans gemål. Han blef
naturligtwis swartsjuk, men lugnades
då Parvadi berättade honom
förloppet. Parvadis fader, som war en
mägtig konung, gaf någon tid
derefter et högtidligt gästabud, för at
fira sin dottersons födelse, som modern
hade kallat V. Alle gudarne blefwo
budne, utom Ixora, som tycktes
böra wara sjelfskrifwen. Stött öfwer
denna skyms, infann han sig i
wredesmod midt under kalaset, och störde
gästernas nöje. Sedan han uttömt
sitt raseri i tusentals förbannelser,
slet han af sig en hårtapp och slog den
emot golfwet då genast upkom en
ofantlig jätte, som med raseri kastade
sig öfwer gudarne och handterade dem
jemmerligen illa, i synnerhet Solen
och Månen. Med en örfil slog han
ut alla tänderna på den förra, och
sparkade sönder ansigtet på den
sednare. Deraf har Månen ännu fläckar
qwar, säga Indianerne. Ixoras
swärfader, som war den mest brottslige,
blef söndersliten af jätten, och den
olycklige V. blef halshuggen. När
Ixora hade mättat sin hämnd, sörjde
han mycket öfwer sonens död. Han
försökte at åter få honom til lifs,
men som hufwudet war krossadt och
ej mera kunde förenas med kroppen,
högg Ixora hufwudet af en elefant
och fästade det wid V:s kropp.
Sedan han på det sättet åter gifwit
honom lif, kallade han honom Pullejar,
och sände honom at skaffa sig en
gemål, med uttrycklig tilsägelse at
wälja henne så wacker som Parvadi.
Men han skall icke hafwa lyckats häri,
och är således ännu ogift. Han
föreställes alltid med elafanthufwud, och
hans bild ställes wanligen wid
landswägarna och på de mest besökta
ställen, på det guden, när han ser så
många flickor gå förbi, måtte finna
en som är lika skön som modern.
VINALIA, winfesten, en högtid som
firades i Rom twå gånger om året,
i slutet af April och i medlet af
Augusti. Den förre, säger Plinius,
war instiftad för at smaka på winet,
och angick icke wingårdarnes
bibehållande; den sednare war för at
erhålla en lugn och för
winbergningen tjenlig wäderlek. Varro säger at
V. komma af win; det är en
Jupiters dag, och ej Veneris. Man firar
dem med utmärkt noggrannhet i
Latium. På wissa ställen war det
presterne som i början offentligen lade
hand wid inbergningen. Flamen
Dialis börjar den och sedan han gifwit
befallning at inberga winet, offrar
han et tacklam åt Jupiter. Under
tiden ifrån det offerdjuret
sonderhugges och inelfworna gifwas åt presten
at läggas på altaret, begynner
Flamen at inberga winet. De
tusculanska heliga lagarne förbjuda at
införa win i staden, innan Vinalia
blifwit firade. Man gjorde
libationer åt Jupiter af ungt win, innan man
hade smakat deraf. V. i Aug. woro
helgade åt Venus, och firades för at
af Gudarne utbedja sig en för
winbergningen tjenlig wäderlek.
VINCTRIX, se VITRIX.
VINDEMIALE, en högtid til
Bacchi ära, som Cæsar först lär fira i
Rom om hösten. Derwid gick ganska
liderligt til.
VINDEMIALIA, en fest som firades
för winbergningens skull. Den
börjades d. 23 Sept. och warade til d.
15 Oct.
VINDIMA, Evanders dotter, enligt
några, och en nymf enligt andra,
hade med Herkules wid Tiberns
stränsder en son, wid namn Fabius, af
hwilken slägten Fabia påstod sig
härstamma.
VIRACOCHA, Öfwerguden hos
Peruvianerne. Den andre är Solen
och den tredje är Åskan. När de wille
uplyfta händerna til himmelen för at
tilbedja dessa Gudar, nyttjade de et
slags handskar, hwilket de icke gjorde
för de andra Gudarne.
VIRAF (Pers. M.) andre profeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
