Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Vargen och Hunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARGEN och HUNDEN.
En Varg, som på en mager ort
Af täta faste-dar föröddes,
Se’n han en styrka mist, som honom fruktad gjort,
I fred med Hundar var, sem på en herrgård göddes.
Han möter en af dem, med mage stind och rund,
Som ägde bandhunds lon på staten,
Med rättighet at slicka faten,
Som qvick och rolig sälskapshund.
At nappas med hvaran är ingendera hågad:
Den ene är för svag, den andre är för lat.
I stället jollra de, och ämnet är den stat,
Det öfverflöd på läcker mat,
Hvaraf en herrskaps-hund är rågad.
Jag låfvar, säger han til skogens magra gäst,
At på en månads tid dig lika frodig göra,
Om jag dig får til herrgåln föra,
Der lyckan har mit öde fäst.
Den tid jag ledig är, du vice-hund skall blifva,
En tjenst, som kan dig födan gifva. —
Min vän! jag tackar för dit råd;
Men säg, hvad är din tjenst? — At tiggare fördrifva,
Och hålla jagt med folk som kommer til Hans Nåd ;
At annars mig behagligt skicka,
Småherrarna om munnen slicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
