Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Svalan och Tättingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVALAN och TÄTTINGARNK
En Svala hade rest, och, hyad ej altid händer,
På sina resor mycket lärt.
Med akt på minsta moln, et vaksamt öga värdt,
Hon härgat sig i alla länder:
Ej upkom någon storm, den hon ej föresett.
Af segelfararn hörd och prisad för sit vett,
Hon icke utan skäl uti sin hemort trodde
Sig kunna gifva goda råd
Åt Tättingarna, som der bodde,
Och hämma deras öfverdåd.
Småfoglar! säger hon, ni få en gång hetala
All skada och förlust på dessa åker-land.
Se bonden! hvar han går, och fröt, som af hans hand
På denna täppa sås; så visst jag ar en Svala,
Han ämnar er et spratt: det fröt skall hampa bli,
Den hampan garn och nät, och mången dödlig snara.
För mig jag fruktar ingen fara,
Min tid at vistas här är redan då förbi;
Men er det gälla skall, er skall man här föröda.
Småfoglar! er jag derför rår
At mindre hacka landets gröda;
Men heldre plocka bort det fröt, som bonden sår,
Och hampan i sit ämne döda,
Småfoglar akta inga råd,
Och minst i dagligt gästabåd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
