Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Ugglan och Syrsan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGGLAN och SYRSAN.
Med menskligheten, menska! lär
At jämka dig och dig förlika.
I andras harm och trots förnöja sit begär,
Et samfunds-brott, en högfärd är,
Som näpsas skall en gång och läras at ge vika.
En Uggla i sit öde bo,
I hopp om i någon sömn, förgäfves sig betäckte.
En Syrsa med sit skrik, som hela dagen räckte,
Gaf nattens fogel ingen ro.
At lika spratt mot Syrsan öfva,
Den tid hon hvila tar, vår Uggla finner lätt;
Men styrkan heldre vill af goda medel pröfva,
Än hämnas på et kräk en liden oförrätt.
Min granne, säger hon, besinna,
At et olyckligt undantag
Jag i naturen är ifrån den milda lag,
Hvarmed hon skiftar natt och dag:
När andre sofva, vakar jag,
Och kan en flygtig ro om dagen endast finna.
Hvad ro kan ägas då, bland ständigt gny och dån,
Utaf en verld, som mig omringar?
Jag dock i denna gran är afskild derifrån;
Men genom bark och träd dit gälla ljud sig tvingar.
Hvarföre plåga mig? Du roas af din sång:
Jag dristigt ej begär at dina nöjen hämma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
