Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Kappsäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPSÄCKEN.
Asopi Fabler gjorde gny;
Men kunde ej livar man behaga.
Ibland et samladt folk, at moralisten bry
Och någon hämnd på honom taga,
Den frågan stäldes fram, hvaraf det komma kan,
At, då för andras fel vi ha så klarsynt öga,
Det plär likväl oss tjena föga,
At våra egna se? . . . Naturen, svarar han,
Vår hulda mor, oss skänkt én Kappsäck, der vi bära
På bröstet andra menskors fel,
Och på vår rygg vår egen del;
At ge åt sina barn et roligt skådespel,
Och med et plågsamt ej besvära.
Vi finne oss dervid, Naturen vare ära!
Vår egen packe lättast käns.
Fastän han så från ögat vänds,
At våra egna ljus oss sjelfva minst betjena;
Han synas dock så väl, och af så många bloss,
At vi til öfverflöd af andra kunne läna
Den kännedom, som brister oss.
Den ej af vänner fås, som se vår vackra sida;
Men hemtas bör af folk, som oss på ryggen ser.
Der löses packen up, der skämtar man och ler!
Den kloka derpå aktning ger,
Och kan en sanning tåligt lida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
