Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Björnen och Vesslan - 7. Korpen och Räfven - 8. Vargen och Haren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den lilla Vesslan var ej bjuden till bröllopet. Han satt ett stycke
derifrån på en klippa och skrattade åt björnens upptåg. Men detta förtröt
högeligen denne och han ropade vredgad: ”huru vågar du att skratta åt mig.
Betrakta mig blott och darra, jag är större och starkare än du.” — ”Du har
rätt," svarade vesslan leende, ”du är mycket större och galnare än jag.”
På en gren sig korpen sätter
Med en ost uti sin näf.
Mindre kräseliga rätter
Kunna locka mäster räf.
Van att smila, ”lilla hjerta,”
Säger han, ”du mig betar,
Glansen af din höga svärta,
Alla foglars öga drar.
Ville du din tystnad bryta,
Skulle trast och näktergal
Framför dig ej längre skryta
I de högsta toners sal.”
Korpen yfs, det priset gäller,
öppnar näbben vidt ocb bredt,
Och sin frukost snörrätt fäller
I ett gap, som står beredt.
När han tror att berg och dalar
Lyssna på hans sträfva drill,
Ser han räfven, hvar han skalar,
Och sin ost ej mera till.
Bland lögner, smickret är det farligaste,
En skälm ej bättre födkrok har.
För honom är en tok i taget,
Som tål att man hans vett bedrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
