Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Vargen och Haren - 9. Påfogeln och Mården - 10. Räfven och Hönsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råd, tigern, leoparden och björnen. Den listige räfven, hvilken biträdde såsom
sekreterare, hade svept en röd kappa omkring sig och bar ett par ståtliga
guldglasögon på sin näsa och en gåspenna bakom örat. Med största
uppmärksamhet lyssnade han till alla den anklagandes uppgifter och uppskref
desamma i en framför honom liggande bok.
Vargen, som oaktadt allt bemödande ej lyckats att befria sig ur den starka
saxen, hade släpat densamma med sig in i domsalen, och fordrade att haren
skulle ställas till ansvar för det att han skadat vargen och tillskyndat honom
svåra plågor.
Med oskuldens lugn åhörde den anklagade dessa beskyllningar och
svarade: ”huru kan du tro, grymme och enfaldige varg, att det är jag som
utlade saxen, jag som är så svag att jag knappt kan lyfta den från jorden?
Nej, din egen mordlust har störtat dig i förderfvet. Jag är oskyldig!”
Och så tyckte äfven lejonet, hvarföre han lät haren gå i frid till sitt hem
och sade varnande till vargen: ”du har ingen orsak att klaga, den smärta du
känner är välförtjent, ”roflystnaden blir alltid bestraffad!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
