Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att alla måste skratta. Följden blef att djuren insågo att bocken var
oduglig att fullgöra sitt uppdrag, bvilket de nu enhälligt gåfvo tigern.
Döm ej efter utseendet, det kan ofta bedraga.
16. Räfven och Rönnbären.
(Efter La Fontaine af Gyllenborg.)
En svulten räf ser längst i skogen
En högröd frukt, som lyser fram
Ifrån en präktig rönn, med hög och resug stam.
Den frukten syns ej endast mogen,
Han så i verket är —för räfven hvad för fynd!
Han aktar ej för någon synd,
Om hela årets växt han kunde rÖfva.
Hans fötter ej på jorden tofva
1 några skutt han hinner dit.
Kring trädet hoppar han med outtröttlig flit,
Att till de sköna bär sig svänga,
Som för att reta hans aptit
I klasar öfver nosen hänga.
Men när, med all sin svett han dem ej räcka kan,
Sin harm han dölja tror med det han stämman höjer:
”De äro sura,” ropar ban,
Ett sådant kart mig ej förnöjer.
Vänd ögat fjerran från det , som nekas ,
Du kan nog snart det aldrig lemna;
Men tig! — i det förakt hvarmed du dig vill hämna,
Din svaghet endast röjer sig.
17. Räfven och Elefanten.
Den väldige elefanten hade begifvit sig ut på resor, och ankom en dag
till räfvarnes land. Detta besök väckte en stor förfäran hos alla de listiga
undersåtarne, hvilka snart insågo att de, oaktadt deras slughet, ej kunde
uträtta något emot den jettestarka gästen. Och hvar denne påträffade någon räf
fattade han densamma med sin snabel och slungade honom högt emot skyn, eller
och söndertrampade han den falske med sina stora fötter. Men nu började
konung Michel Räf frukta för sina undersåtares fullkomliga förödande, och
närmande sig på forsigtigt afstånd till sin fruktade fiende, sade han: ”Grymme
elefant, hvad hafva de oskyldiga förbrutit sig emot dig? Hvi stör du oss
i vår lugna frid?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
