Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min »harmas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också här och där gamla halvt förkolnade
återstoder av den dyrbara växten. Den treuddiga
grepen, det enda åkerbruksredskap som kan tränga
ned i en sådan mark, har alltså gått fram här, och
jag beklagar det mycket, ty den ursprungliga
växtligheten har försvunnit. Nu finns ej längre varken
timjan eller lavendel eller snår av kermeseken,
denna dvärgek som bildar skogar, över vilka man
utan svårighet kan promenera, om man lyfter litet
på benen. Emedan dessa växter, i synnerhet de
båda första, skulle kunna vara mig nyttiga genom
att locka dit steklarna, blir jag tvungen att
plantera in dem igen på den mark, från vilken grepen
fördrivit dem.
Vad det finns gott om utan mitt inskridande är
däremot sådana växter, som alltid uppträda på
en gång odlad och sedan länge övergiven jord.
Först och främst då kvickroten, det avskyvärda
ogräs, som jag efter tre års förbittrade strider ännu
inte lyckats riktigt utrota. Därnäst till numerären
centaureorna, alla rätt bistra att skåda, väpnade
med taggspjut eller stjärnformiga hillebarder.
Det är den guldblomstriga centaurean,
bergcentaurean, stjärntisteln, den strävhåriga centaurean.
Den första växer ymnigast. Här och där bland
centaureornas toviga snår höjer sig likt en
kandelaber, som till ljus har stora orangegula
blommor, den stolta spanska guldtisteln (Scolymus
hispanicus), vars taggar äro lika starka som spikar.
Han har likväl sin överman i den illyriska
bomullstisteln, vars ensamma, raka stängel når en höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
