Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gröna vårtbitaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
ihållande bas ljuder då och då ett hastigt, mycket
gällt, nästan metalliskt klirrande. Det är sången
och de av pauser avdelade stroferna. Det övriga
är ackompanjemanget. Det är trots detta bas-
ackompanjemang en klen, mycket klen konsert,
ehuru i mitt närmaste grannskap sitta åtminstone
tio musikanter. Ljudet saknar intensitet. Min
gamla trumhinna kan inte alltid uppfatta de mu-
sikaliska finesserna. Det lilla jag förnimmer av
dem är av stor ljuvhet och utmärkt väl anpassat
efter skymningsdunklets stillhet. En litet krafti-
gare stråkföring, min kära vårtbitare, och du skulle
vara en virtuos, som överginge den hesa cikadan,
vars namn och rykte man låtit dig övertaga i de
nordliga trakterna.
Du skulle dock aldrig nå upp till den samma
konstskicklighet som din granne, den nätta klock-
grodan, som ringer och ringer vid platanernas
fot, medan du klirrar däruppe. Hon är den minsta
av mina groddjur, men även den djärvaste att
företaga utflykter. |
Hur många gånger har jag inte i aftonens sista
glöd råkat på henne, när jag gått och funderat i
trädgården! Något tumlar flyende i väg framför
min fot. Är det ett vissnat blad, som jagas av
vinden? Nej, det är den lilla grodan, som jag
stört på hennes sena vandring. Hon sätter sig
skyndsamt i säkerhet under en sten, en jordklimp
eller en grästorva, hämtar sig från sin sinnesrörelse
och är snart åter i färd med att utsända sina klara
toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
