Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gröna vårtbitaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
hade ägt rum uppe i trädet tidigt på morgonen,
medan cikadan ännu sov, och den stackars levande
uppsprättade insektens dödsryckningar hade kom-
mit både angriparen och den angripna att störta
till marken. Sedan har jag många gånger varit
vittne till dylika insektsmord.
Jag har till och med sett vårtbitaren modigt
förfölja cikadan, som satte av i förtvivlad flykt.
Så förföljer sparvhöken lärkan uppe bland molnen.
Rovfågeln är här underlägsen insekten i fråga om
mod. Han angriper en som är svagare än han.
Vårtbitaren däremot anfaller en koloss, som är
mycket större och starkare, och dock är utgången
av den ojämna brottningen inte tvivelaktig. Med
sin starka käke, en riktig skarp tång, lyckas vårt-
bitaren nästan alltid slita upp buken på sitt byte,
som i brist på försvarsvapen måste inskränka sig
till att skrika och sprattla.
Det viktigaste är att hålla fast cikadan, men
det är inte så svårt, när hon sitter försänkt i sin
nattsömn. Varenda cikada, som den blodtörstiga
vårtbitaren anträffar på sin nattliga rond, är hjälp-
löst hemfallen åt döden. Så förklaras de plöts-
liga ångestgnisslingar som ibland höras från löv-
verket i sena och nattliga timmar, då cikadornas
musik för länge sedan tystnat. Den i ljusgrönt
klädde banditen har kastat sig över någon inslum-
rad musikant.
Mina inackorderingars matsedel är alltså klar:
jag skall föda dem med cikador. De tycka så
mycket om denna kost, att golvet i deras bur efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
