Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmerbaggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
taga sig ut ur trädstammen. Det är alltså larven
och hans tarmstumpsvishet omsorgen att iordning-
ställa vägarna tillfaller. Här förnyas under andra
former de bedrifter vi sett hos Anthrax”, vars tre-
panbeväpnade puppa genomborrar väggen till
förmån för den svaga insekten. Driven av en
förkänsla, som är ett för oss outrannsakligt myste-
rium, lämnar larven alltså ekens inre, sitt fredliga
tillhåll, sin ointagliga borg, för att begiva sig på
väg mot yttervärlden, där hans fiende hackspet-
ten finns, som gärna gör sig en läcker måltid av
den lilla saftiga korven. Med fara för sitt liv
gräver och gnager han ihärdigt, tills han kommer
ända ut till barken, av vilken han lämnar blott
en tunn yttre skorpa, en lätt gardin, orörd. Ibland
öppnar han till och med djärvt sitt fönster på vid
gavel. |
Här är alltså timmerbaggens utgångsöppning.
Insekten behöver bara fila litet på den tunna
skärmen med det yttersta av sina käkar, stöta
till den litet med pannan för att få bort den, och
när såsom ofta händer ingenting täcker öppningen,
behöver han inte göra någonting alls. Den oskick-
lige timmermannen, som besväras av sin yviga
fjäderbuske, kommer ut ur mörkret genom denna
gång, när den starka värmen inträffar.
Efter omsorgen om framtiden kommer omsor-
gen om det närvarande. Larven, som nyss Öpp-
nat ett befriande fönster, drar sig tillbaka ett stycke
in i sin gång, och vid sidan om utgångsvägen gna-
ger han sig ett förpuppningsrum. Aldrig har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
