Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annes ee
156
från näringsbekymmer och hava livsmedel i över-
flöd utan att behöva strida för att få dem. Så
t. ex. fluglarven, som helt lycklig fråssar på den
döda snoken. Andra — och genom en ödets ironi
är det i allmänhet de mest begåvade — lyckas
blott med mycken skicklighet och mycket tåla-
mod få något att äta.
Till dessa senare höra ni, mina flitiga epeiror.
För att få något att äta uttömma ni varje natt
stora förråd av tålamod, och många gånger utan
något resultat. Jag känner medlidande med er
nöd, ty lika bekymrad som ni för det dagliga brö-
det, utspänner jag envist mitt nat, det nat, 1 vil
ket man fångar tanken, ett mera svårfångat byte
än nattfjärilen. Men låt oss förtrösta. Det bästa
av livet är inte det närvarande, och ännu mindre
det förflutna. Det är framtiden, hoppets nejd.
Låt oss vänta!
Hela dagen har den jämngrå himlen sett ut som
den höll på att kläcka fram ett åskväder. Trots
hotet om regn har min granne, epeiran, väl förfa-
ren i att spå väder, kommit ut ur cypressen och
börjat laga sitt nät på sina vanliga tider. Hon
har gissat rätt. Natten blir vacker. De bly-
tunga molnen skingras, och månen tittar nyfiken
fram mellan dem. Med min lykta i handen tit-
tar jag också. En fläkt av nordanvinden renso-
par fullständigt de högre regionerna. Himlen
blir praktfull. Nere på jorden är det alldeles
lugnt. Nattfjärilarna börja fladdra omkring. Där lät
en av de vackraste fånga sig. Epeiran får sitt mål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
