Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Telegraftråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
tråd som sätter dem i ständig förbindelse med
det tomma nätet. De hava den också alla, men
först då de blivit äldre, då de nått den ålder att
de älska att sitta stilla och dåsa. Då -epeirorna
äro unga och livliga, känna de inte till telegrafe-
ringens konst. Deras nät, ett flyktigt arbete av
vilket det följande dag nästan ingenting är kvar,
behöver inte utrustas med signalapparater. Det
är onödigt att kosta på sig en sådan, då man bara
har: en snara, som strax går söndet och 1 vilken
ingenting kan fångas. Blott de gamla, som sitta
och grubbla eller slumra 1 sin gröna tillflykt, bliva
på avstånd medels en telegraftråd underrättade
om vad som tilldrager sig i nätet.
För att befria sig från en tillsyn, som skulle
bliva alltför trägen och besvärlig, för att kunna
vila sig lugnt och få kännedom om händelserna,
även då hon vänder ryggen åt nätet, har den i
bakhåll sittande epeiran ständigt telegraftråden
under sina ben. Bland mina iakttagelser över
hithörande ting skall jag anföra följande, som är
för oss tillräckligt upplysande.
En kantig epeira med stor bakkropp har spun-
nit sitt nät mellan två lagerträd, och det är nästan
en meter brett. Solen lyser på natet, som epelran
lämnat långt före daggryningen. Hon sitter i
sitt dagbo, som man lätt kan finna om man följer
telegraftråden. Det är ett litet krypin, bildat av
vissna blad, sammanhållna av några silkestrådar.
Denna tillflykt är djup. Epeiran försvinner i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
