Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Meges, sade han till honom, man ser, att
du är van att hålla gästabud.
Meges’ oxar lifnärde sig af de välluktande
örter, som växte på bergssluttningarna. Deras
kött fick häraf en särskild arom, och hjältarne
kunde aldrig få nog däraf. Och som Meges
oupphörligt fyllde den djupa bägare, som han
bjöd sina gäster, drog måltiden ut till långt
fram på dagen. Ingen kunde erinra sig ett så
präktigt gästabud.
Solen höll just på att sjunka i hafvet, då
ox-drifvarne, som vaktade Meges’ hjordar på
berget, kommo för att få sin andel af kött och
vin. Meges aktade och hedrade dem, emedan
de, beväpnade med lansar och harnesk,
försvarade hans hjordar mot anfall från de asiatiska
folkstammarna och icke som lågländernas
herdar voro tröga och liknöjda. De liknade hjältar
och konungar, med hvilka de ock voro
jämngoda i tapperhet. Två af dem, Peiros och Toas,
hvilka ansågos tapprare och klokare än de
öf-riga, voro af Meges utsedda till anförare. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
