Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGASAGAN.
23
fingo den, förklarade de, "att halsringen skulle blifva till
bane för den bäste i ätten", hvarpå de reste sin väg, men
med tillhjelp af tro 11 qvinnan Skuld bragte cle sin fader
om lifvet och aflockade af henne sedan en förbannelse öfver
hela Visburs ätt, så att slägtmord efter detta alltid skulle
råda i Ynglingaätten.
Efter Snorre Sturleson vilja vi berätta ett par sagor
rörande denna konungaslägt: den ena om Agne, den ’bäste
i ätten’, den andra om Ingjald, med hvilken ätten slutar.
Sagan om Agne.
Agne, den fjerde från Visbur och den andre, som
bar konunganamn, var en mäktig och berömd man, stor
krigare och en man med stora färdigheter af alla slag.
En sommar drog han med sin här öster till Finland,
landsteg och härjade. Finnarne samlade mycket folk och
redde sig till strid. Deras höfding hette Froste. Striden
blef häftig så att Froste föll och många med honom. Men
konung Agne for derefter med härsköld öfver Finland,
lade det under sig och fick stort byte.
När han så vände hem, tog han med sig Frostes
dotter SJcölf och hennes broder Låge. På vägen österifrån
lade han till i Stocksunden och slog upp tälten söderut
på näset, som var skogbevuxet. Om halsen bar han
det guldsmycke Visbur hade egt, och vid hvilket
förbannelsen öfver ynglingaätten var fästad. Emedan han
ämnade taga Skölf till hustru, tillredde han på hennes
begäran först arfölet efter hennes fader, bjöd till sig många
stormän och lät anordna ett präktigt gästabud. Som
konungen vunnit stor ära på sin färd, gick det ock
rikligen till under dryckeslaget, så att Agne blef
drucken. Skölf bad honom väl akta det kostbara
guldsmycket, som han bar om halsen, och på hennes råd band
han det väl fast innan han gick att sofva.
Hans landtält stod i skogsbrynet under ett högt träd,
som skulle skydda för solhettan. När konungen somnat,
tog Skölf ett rep och fäste det viel ringen, som han bar
om halsen, hvarpå hon lät sina män fälla ned
tältstängerna, kastade repet öfver trädet och drog, så att
konungen blef hängande tätt under grenarne. Detta blef konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
