Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MEDELTIDEN.
om än aldrig så rika, dock icke sky att gästa fattig
mans hus och vilja all sin kost hafva utan penningar,
sålunda förtärande på en liten stund hvad den fattige
har länge arbetat för."
Denna osed blef af Magnus strängeligen förbjuden;
men på det, att resande ej skulle blifva i saknad af
nödigt uppehälle för sig, sitt folk och sina hästar,
förordnades "med råd af både biskopar och andre ärlige
män," att i hvarje by skulle tillsättas en rättare som
mot betalning hade att förse resande med föda, herberge
och hvad annat erforderligt vore. Landshöfdingar och
fogdar förbjödos alla utpressningar hos allmogen;
hvarjemte Magnus tog i sitt särskilda konungsliga skydd
enkor och faderlösa och öfver hufvud alla värnlösa.
Härigenom förvärfvade han sig af det tacksamma folket
tillnamnet Ladulås, ett tillnamn, säger Olaus Petri, "det
icke många i verlden förtjenat, ty ladubrott har alltid
varit mer allmänt."
För landsfredens upprätthållande sörjde konungen
genom upplifvande af Birger jarls fredslagar. Detta
skedde på ett möte på Alsnö’’’’), 1280. I sammanhang
härmed utfärdades på ett möte i Skeninge fem år
senare lagen om kungsfrid, som stadgade "att sedan å
allmänt ting blifvit uppläst om konungens ankomst lill
ett ställe, skulle vid straff af egendomens förlust och
evärdlig fridlöshet fred råda tills nytt bref förkunnade
konungens bortresa från den landsändan." På samma
möte utfärdades tillika förbud mot s. k. lönliga samband**),
hvilka bildat sig bland herrarne, och af hvilka så väl
enskilde personer som hela menigheter lidit skada; samma
straff som för edsörebrott utfästes för deltagande i dylika
olaga samfund, dock egde konungen här rätt att benåda.
Dot var herrarnes öfverdåd, sjelfsvåld och upprorslusta,
som här åter måste qväsas. Men konung Magnus förstod
konsten ej blott att tygla de stolta och öfvermodiga
stormännen i landet, utan ock att genom deras närmare
anslutning till tronen draga nytta af deras myndighet
till konungamaktens stärkande. Vi erinra oss hvilken roll
*) Nu Adelsö, en ö ocli kungsgård i Mälaren.
**) Hemliga förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
