Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
MEDELTIDEN.
ville försvara sig, men Erik sade: "låt vara, broder,
här hjelper icke att strida." Yid det de lemnade sig
åt öfvermakten, steg konungen inom tröskeln: "Minnens
I Håtunaleken?" sporde han. "Jag minnes honom full
väl, och denna skall icke blifva eder bättre." Halfnakna
fördes hertigarne ned i slottstornet, der de fastsmiddes
vid muren med tunga jernkedjor. Derefter skyndade
drotsen Johan Brunkow med en väpnad skara ned i staden,
der hertigarnes män, både riddare och svenner, dödades
eller tillfångatogos. Under tiden gick konungen uppe
i slottsalen, slog samman händerna i glädje och prisade
sin drottning, som rådt honom till denna kraftiga handling.
"Nu," sade han, "har jag Sverige i min hand." Men
riddaren Knut Jonsson, som hörde konungens utrop,
invände att "nu måtte han se sig om, att ej riket ginge
honom alldeles ur händerne," och denna varning blef
snart besannad.
Hastigt spred sig ryktet om Nyköpings gästabud ut
öfver landet; hertigarnes vänner grepo till vapen och
skyndade till Nyköping. Vid underrättelsen härom flydde
Birger hals öfver hufvud derifrån, och skall, enligt
berättelse, hafva kastat nycklarne till hertigarnes fängelse
i strömmen nedanför slottet*). Emellertid gjorde konungens
folk under Kristian Scherbeck ett kraftigt motstånd, så
att slottet först fram på sommaren föll i de belägrandes
händer. I största förbittring intågade nu desse och
nedrefvo i grund den förhatliga byggnaden. Under
tiden hade Birger förgäfves sökt hjelp i Danmark; det
ena slottet och länet aftoll efter det andra och slutligen
återstod endast Stegeborg, som tappert försvarades af
hans son junker Magnus. Men äfven detta fäste blef
intaget, och den unge fursten, som ingen del hade i
fadrens brott, fördes till Stockholm samt afrättades d.
28 okt. 1320. Sorgen deröfver förde den landsflyktige
Birger året derpå i grafven. Han hade efter sin flykt
vistats först på Gotland och sedan i Danmark. — "Så" —
säger Geijer — "var hämden ej mindre gruflig än brottet,"
*) Om berättelsen härom är sann, så har detta åtminstone
icke hindrat tillträdet till fängelset, ty hertigarne lefde der uiira
ett halft år efter sitt fängslande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
